Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
109
Strax därefter trädde ingenting mindre än ett
levande statsråd in bland oss, direkt från ett
sammanträde. Det började tydligen dra ihop sig till sillsexa.
Och strax därpå bars mycket riktigt ett med mat
belastat långbord in i matsalen. Hannibal boxade det
levande statsrådet i magen, lade armen om Floras
minkcape och bad oss hugga in.
Statsrådet var en liten fet och jovialisk herre, känd
för att gärna vilja höra sin egen röst. Han tog två
supar i rask följd, och vid den tredje började han
hålla tal. Som vanligt började han i det gamla Hellas
för att över Rom och renässansen leta sig fram till
vår egen tid. Det framgick så småningom, att han
talade om målarkonsten: han hade tydligen fäst sig
vid att det var många målare närvarande.
— Vi får inte glömma, sa han, att det väsentliga
i all konst, och kanske gäller det ingen konstart i lika
hög grad som målarkonsten, är människan själv. Det
är människan i hennes storhet och förnedring,
människan själv....
— Skitprat! ropade Staffan. Han satt som en arab
på golvet med snapsglaset bredvid sig på en stol.
Statsrådet gav honom en milt förebrående blick
och fortsatte att tala om människan själv.
Företrädarna för moderna konstformer, sa han, hade ofta i
sin iver att bryta nya banor tappat bort denna väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
