Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Ragnar aj Geijerstavi
nåde ytterdörren hörde jag också Hannibals
genomträngande röst och Mullrets djupa skratt.
— Vern är den kringströvande beduin som funnit
vår lägerplats i öknen? ropade Hannibal inifrån
villan.
— Direktör Dellmer, svarade hembiträdet.
— Ben Dellmer? Det är bra. För in den
gudsförgätne sällen att vi må taga honom i skärskådande
och eventuellt upplåta en palmdunge i vår oas åt
honom.
Jag stannade ovanför de tre trappstegen från hallen
ner till vardagsrummet. På dess stora, rödbruna matta
satt Hannibal och Mullret med korsade ben. De satt
i skjortärmarna och med bara fötter. Hannibals kavaj
— jag har aldrig sett honom bära väst annat än till
frack och smoking — Mullrets sportkavaj och
slip-over, samt deras strumpor och skor, låg kringspridda
framme vid fönstret. Omkring dem på golvet stod
allt vad huset ägde av kaktusar, palmer och andra
lämpliga krukväxter. En kvartslampa, dock avstängd,
stod i utkanten av planteringen.
— Salaam, ali ben Lars, sa Hannibal, bugade sig
där han satt och gjorde en svepande gest över golvet.
Värdigades du nedlåta dej att ta plats i vår ringa oas.
Du, knatte! — Han vände sig till en av sina pojkar,
omkring sex år gammal, som stod i matsalsdörren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
