Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
141
Han hade svårt att få in ordet »botaniserar» i
rytmen, och det säger jag ingenting om. Jag förstod
ändå utmärkt väl vad han menade. Men det är lätt nog
för Hannibal att säga: han är en tjur som betat på
många ängar och alltid vänt tillbaka till
hemmamarkerna som om ingenting hänt. Medan jag ....
— Jag är lömsk på att det inte kan heta en houris,
brummade Mullret. Houris måste väl vara många?
Men en houri låter inte heller bra.
— Det har du rätt i, sa Hannibal och rev sig i sitt
sträva hår. Han såg grubblande ut men lyste åter
upp. — Houris kanske inte finns i singularis. Sa inte
Muhammed, prisat vare hans namn, någonting om
att det aldrig fick vara mindre än fyra kvinns?
— Inte mera än fyra, sa jag. Och det var hustrur
han talade om. Houris var väl de där som fanns i
paradiset.
— Och då var de säkert flera än fyra, skrattade
Hannibal. För böveln, ali ben Lars har inte hört
källans brus. Är det någon som hört talas om en oas
utan en livgivande källa? Du, knatte, spring och brusa
ett slag.
Sexåringen sprang förtjust upp i hallen, öppnade
W. C.-dörren och ett snart övergående brus hördes.
— Källorna brusa, källorna brusa, gnolade
Hannibal. Vi har tystspolande källor i den här oasen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
