Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Agnes - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Ragnar aj Geijerstavi
Agnes höll honom fast i överarmen och vände sig
förebrående mot mig.
— Lars, hör du inte? Han är uppstudsig. Kan du
inte säga till honom?
— Hade han feber i går? frågade jag.
— Ja, visst hade han feber. Trettiosju och tre.
— Det är ingen feber, sa jag och kände, att nu
gällde det att balansera mellan rättvisan och
föräldraauktoriteten. Tom löste problemet åt mig. Han kom
instormande efter att ha studerat min nya bil närmare.
— Vicken ruskigt strong bil, ropade han. Var sitter
starten? Hur många hästkrafter är den på? Kan vi
inte få åka ut i den i kväll?
— Det kan vi göra, sa jag. Och lillpojken får följa
med. Om han sitter framme hos mej och har
dragrutan stängd, kan det inte vara farligt. Jag kommer
så fort vi druckit kaffe.
När vi blivit ensamma och satt oss under den stora
linden, husets vårdträd, lade Agnes ansvaret för
lill-pojkens eventuella död på mig. Hon satt rätt upp och
ner på en hård trädgårdsstol. Av någon anledning vill
hon aldrig sitta bekvämt.
Hon åt småkakor till kaffet och övergick sedan till
chokladasken, som jag gett henne. Hon tog
chokladbitarna med sina korta, feta händer och knaprade i sig
varje bit på ett irriterande sätt. Hennes händer är inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
