Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Agnes - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
179
Vi skildes relativt fredligt, och jag kysste henne på
kinden innan jag gick. Solen hade gått ner, några
solnedgångsskyar brann över det mörknande havet.
Karl-Axel tände lampan, när jag kom in. Han hade
groggvirke i beredskap på bordet och Disa i en stol.
Hon följer honom som hans onda samvete, och jag
hade trott henne vara sjuk eller bortrest, när jag
förut funnit Karl-Axel ensam på en bänk. Hon ler
för det mesta när man möter hennes blick, men det
är inget leende som värmer.
Men det styrkte mig att se henne just nu. Vi har
alla vårt kors att bära, tänkte jag, och det kan faktiskt
vara mindre men också mera tungt.
— Nå, sa Karl-Axel sedan vi slagit oss ner och
fyllt grogglasen, vad säger du om generalstabschefens
rapport om spökflygningarna över Norrland?
— Att den kommer sent, sa jag. Det är väl två år
sen de flög som värst.
— Ja, det var vintern 1933, sa Karl-Axel. När .. ..
— Det var sommarn 1932, sa Disa och riktade sin
vassa näsa mot honom.
— Nej, lilla vän, jag minns bestämt att det var
vintern 33.
Om Disas envishet satt i näsan, satt Karl-Axels i de
små blekblå ögonen. Det var en humoristisk envishet,
men den var inte mindre för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
