Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Ragnar aj Geijerstavi
motivera en kraftyttring som startade med en bilresa
på över femtio mil? Men jag måste säga mig, att det
var så. Du får inte glömma, sa jag till mitt kritiska
jag, att jag känner Susanne.
Sommargården lyste vit i förmiddagssolen, den
stora gräsplanen framför huset låg glänsande jämn
som en green — det finns också ett hål i den för
träningsvilliga golfspelare — en vidbrättad blå solhatt
låg på det vita bordet under linden, men ingen
människa syntes till. Jag gick in. En långbent docka, klädd
i maskeradkläder och med ett ansikte som kunde ha
haft Gösta Ekmans till modell, lutade sig i ett hörn
av den låga soffan framför den öppna spisen. Annars
var här lika tomt, men motorsurr från salen förrådde
närvaron av levande varelser. Jag gick dit.
— Nä, men direktörn ..., utbrast Ella, såvitt jag
kunde läsa på hennes mun. Jag tecknade åt henne att
stänga av golvbonaren.
— Inte visste jag att direktörn skulle komma. Frun
har ingenting sagt, fast det händer ju att hon
glömmer det ibland, men .... Hon stod med golvbonarens
handtag tryckt mot magen.
— Frun vet inte om det. Jag är bara här på
genomresa. — Jag klappade henne på axeln. — Ella ser ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
