Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
213
— Där har ni för ni skrattar åt mina hejarop, sa
Susanne. Lite hjälper de i alla fall. Hon kastade
tillbaka håret med sin karakteristiska knyck på huvudet
och betraktade dem triumferande. När hon med sina
långa steg marscherade efter bollen, visslade jag vår
igenkänningssignal. Hon tvärstannade och vände sig
mot vägen.
— Lasse!
Det finns folk som kan spela samma
grammofonskiva, som man tycker i oändlighet, utan att tröttna på
det. Jag har en viss förståelse för dem. Jag kan bli
ond på Susanne, irriterad, förtvivlad, psykiskt och
fysiskt gråhårig, men jag kan inte tröttna på henne.
Jag hade ett nytt tillfälle att konstatera den saken —
om så behövdes — när hon kom emot mig med sin
svingande gång, nonchalant och obesvärad trots
förvåningen.
— Tur att du inte inte är rund som en boll, ropade
hon när jag klättrade över stengärdsgården. Då skulle
du försvinna som ett nix. Jag tror, att jag har ett halvt
dussin bollar i den där muren. Tänk om de kunde
dyka upp lika oväntat som du!
— Vilket vill du helst ha? frågade jag,
fortfarande på avstånd. Ett halvt dussin bollar eller mej ?
— Ett halvt dussin bollar, tack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
