Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Dödskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
han ner brännvinsankaren, som han ställde mittpå bordet
med en krans av glas nedanför kranen.
När allt var i ordning, satte han sig i ordförandestolen,
åt och drack i god ro med en stark känsla av välbefinnande.
Det var troligen så, att den hopade vreden inom honom,
som hade plågat honom så, att det hade värkt i varenda
lem, hade fått ett utlopp genom det skott, som hade blivit
avlossat. Han kände en sådan lättnad, att han inte kunde
tycka annat, än att han hade handlat rätt.
Varför skulle hustrun sätta sig emot honom i detta, som
var en så oskyldig önskan? Det tillkom ju henne att vara
sin man underdånig. Nu hade det gått henne så, som hon
hade förskyllt. Det var full rättvisa, som han hade övat
mot henne, och det var inte nog med att det var rättvist,
utan det var klokt också.
Han satt och påminde sig en hel mängd tillfällen, då
hon hade varit uppstudsig. Men nu blev det nog slut med
allt dylikt. Nu hade hon fått lära sig vem som var herre
i huset. Det var ett riktigt bra påhitt att skjuta på henne,
hädanefter skulle han få njuta bättre dagar och ha mer
hugnad av sitt äktenskap.
Han var både trött och hungrig och lät sig maten väl
smaka. Om en stund, då han började känna sig mätt, tänkte
han emellertid med ny saknad på att han inte hade varit
i stånd att skaffa sig något sällskap.
Då kom han med ens ihåg dödskallen.
— Jag tror, att han ämnar göra som de andra och låta
bli att komma, sa han. Det blir kanske ingen annan råd,
än att jag går åstad och hämtar honom.
Han satte på sig hatten, gick de få stegen bort till
kyrkogården och kom snart tillbaka med dödskallen i handen.
Det satt en hel mängd jord fast vid den, och han doppade
den i skurbaljan och torkade av den med trasan. När han
hade gjort den så fin han förmådde, ställde han den på
bordet mittframför sig.
Hustrun satt emellertid uppskakad och förgråten i en
bondgård, som låg några få steg från kyrkan. Hon hade
kommit in till goda vänner och grannar, som försökte trösta
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
