Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Artilleristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
— Vänta! säger han, och han omfattar hårt hennes arm.
Ni bör inte se honom än. Ni måste först veta.
— Jag vet, att han har blivit vansinnig och att han har
kastat sig framför kanonen.
— Nej, säger officern. Ni vet ingenting. Det är inte
alls så.
Hans sätt lugnar henne så mycket, att hon kan hålla sig
tyst. Hon börjar fatta ett litet, svagt hopp. Kanske mannen
lever, kanske han endast är sårad.
— Ni ser den där kanonen, min fru, säger officern. Ni
vet, att er man skulle avlossa den. Och ni ser den där
läktarn, som är uppbyggd alldeles mittför kanonmynningen.
— Jag såg allt det där redan i går, herr general, snyftar
kvinnan. Min man visade mig hur de hade ordnat det. Han
tyckte inte om det. Han ville inte ha så många människor
framför en kanonmynning, då det inte var fiender, som skulle
skjutas ner.
— Nåväl, säger officern. Er man hade fått sin order,
och han hade fört in tändröret i kanonen. Men i det
ögonblick, då vi alla väntar, att skottet ska brinna av, skriker
han till, sträcker armarna mot himlen och kastar sig med
ett språng framför kanonmynningen, alldeles som om han
skulle vilja hindra skottet att gå av. Alla och envar, som
såg det, trodde, att han hade blivit vansinnig. Skottet brann
av naturligtvis, och er man kastades långt utåt fältet ända
dit, där han nu ligger.
Hon ville åter göra sig lös för att tränga sig fram, men
officern håller henne kvar.
— Vänta! säger han. Ni måste veta vad vi fann, när vi
skyndade dit för att undersöka hans tillstånd. Hela hans
kropp var genomborrad av en massa järntrådar. Ni, som
är gift med en artillerist, vet naturligtvis vad en
kanonviska är?
— Ja, svarade hon.
— Er man hade begagnat sig av en sådan där järnkvast
för att göra ren kanonen, och av något slags försumlighet
hade han inte kommit att ta ut den igen, så att den befann
sig inne i kanonen, när skottet gick av. Er man har inte kom-
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
