Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 ig.
Trompeten
eller
Krigsförklaring emot allt ondt.
Fredagen den 21 Februari 1812.
Klagomål öfver Polisen.
_^ldrig få vi vara i fred för främmande. Den ena löper ut ock’
den andra in.. Den ena klagar öfver det, och den andra öfver ett
annat. Det är en ständig olåt. Månge ha rätt; men månge ha också
orätt. Somlige klaga bara för att få klaga; somlige klaga af dumhet;
somlige åter af elakhet. Embetsmän, som sjelfve icke sopat rent för
sin egen dörr, borde åtminstone icke klaga på sina medbröder, som
äro bättre än de sjelfve. Likväl händer det, och vi kunna icke
vägra, att åtminstone — höra dem. 1 går, så snart vi hade gjort af
med Dagligt Allehanda, och ville taga oss före något bättre ämne,
lom en lång och tjock Embeisraan in, och ville ändteligen, att vi
skulle gripa an Polisen; ty det här går aldrig an, sade han; jag
påminner och påminner dag från dag, och ändå blir det aldrig
bättre. — Hvad har min Herre för anledning till sitt missnöje? sade
vår Ordförande. — Det bör väl icke vara Herrarne obekant,
svarade han, och skubbade sig, liksom han haft klåda på kroppen; här
är ju ingen den minsta ordning; det är nästan ingen dag, som icke
någonting blir bortstulet. — Ja, hvad rår Polisen för det? sade v&r
Ordförande. Stalen kan väl icke hålla en särskilt Polisbétjent för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
