- Project Runeberg -  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt /
75

(1812) [MARC] Author: Carl August Grevesmöhlen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÿs

Önskan.

Gud bevars ifrån de der otidigt missnöjde, sade Oi‘dförandeh.
Den der Herrn är icke mors Lästa barn. Det bade varij väl, om
lian ocb hans gelikar längesedan fått afsked. Jag känner bonom från
ungdomen. _

Ängsliga Menniskor,

sade vår hederlige Gyllenpatriot, äro det ledsammaste sällskap
tinder solen. Om det minsta gått dem emot hemma i huset, så hänga
de lipen hela dagen, taga sig en (in och ängslig ton, sucka, pusta
och draga ut orden sä långsamt, liksom ur en tjärtunha, när de
tala. Om de ville bli hemma ändå, och sucka för sig sjelfva; men
de fara ut på visiter och i sällskap likaväl, och plåga andra
menniskor med deras ängsliga ljud och ängsliga miner. Hvad ha andre
för skyldighet att förnöta ängsliga stunder för deras skull? Denna
onödiga ängslan kan räcka dygnet om: då är allt i olag; då är
ingenting till nöjes; då är maten antingen för varm eller för kall;
då har kusken kört antingen för fort eller för långsamt; då äro de
de enda lidande i verlden, och olyckan, säga de, är liksom
fast-beckad vid deras öde, ehuru alltsammans, hvoröfver de klaga, är
idel bagateller och strunt, som icke är värdt att tänka på. De OTka
hvarken arbeta eller hvila; i både alfmiinna och cnskilta göl*etnål äro
de håglöse och odugse, och oskyldigt folk måste derföre lida,
genom deras dåliga humör. En enda sådan person kan förstöra hela
glädjen äfven i ett stort sällskap. Han kan väl märka, att hons
vänner icke äro roade när hans ängslighet påkommer; inen han bryr
»ig icke derom; ty han är då sjetf ha ta re of glädjen, och unuér
den icke heller åt andra. Derför etoottager han merendels med en
föraktlig min allt hvad som säges eller göres i hanS närvaro,
hvilket han genast ogillar, och vill icke alt andre skola vara lyckligare
än han sjelf. Han ser ut, liksom malört vore lagd i allt livad han
äter eller dricker i ett god t lag, del han sjfclf förgiftar. Det är W-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:33:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trompeten/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free