Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si*
ungar efter behag : att det nyttjat Religionen till tacËéffiànteï: att deÉ
badat sig i Konungablod: att det tagit lifvet af mången ärlig man,
ocb egendom af många redliga medborgare: att det lockat utländska
fiender in i landet, ocb lagt det under utländskt ok: att det ofta
velat göra allt folket till slafvar ocb tiggare: att det förstört
enigheten emellan Regenter och Folk, föräldrar och barn, bröder och
systrar, och gjort de hästa vänner till hvarandras fiender; med mycket
mera, som historien omständligen innehöll. Då Agget någon gång
demaskerade sig, såg det ganska gement ut, så att sjelfra hin håle
lyste ur ögonen. Det syntes vara i något kompani både med
afun-den och egennyttan; åtminstone voro de litet slägt; ty i mjugg
kallade de hvarandra kusiner.
4to Högfärden hade en förfärligt grann drägt, och gick ganska
rak och stolt. Hon syntes förakta alla de andra; ville köra dem alla
ur vägen, och åtminstone icke tillåta någon annan att behålla
högsätet. Hon höll sig för god att tala vid andra än smickret och
dumheten; men tycktes äga en temligen nära slägtskäp både med
afun-den, egennyttan och agget. Dumheten tycktes likväl vara en ännu
närmare slägting, och smickret såg ut alt vara hennes kammartjenare.
5:o Smickret var maskeradt som en slinka, och hade ögon
alldeles som en katt. Det höll sig mest bredvid högfärden, hvars drägt
det omåttligt berömde, med förringande af de andras. I allt annat
lät det högfärden först få säga sina tankar, och sade derefter med
en djup bugning: — ja. Det sprang ärenden tidt och ofta ål
högfärden; men som egennyttan trodde att högfärden y ar rik, så erböd
också hon sin tjenst, och hon hade så när kommit i lufven på
smickret, som gick henne i förväg.
6.0 Dumheten ville också vara grann och hade derföre
utspökat sig förfärligt med bladguld, glasbitar och allahanda oäkta bjäfs,
som skramlade värre än berlockerna på en incroyable. Allt satt
likväl alldeles rasande; ty smaken hade icke varit hennes
kammarjungfru. Månge skrattade åt denna bondbrud ; men bon uttydde det som
afundsjuka. Hon nalkades väl högfärden såsom sin slägting; men den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
