- Project Runeberg -  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt /
93

(1812) [MARC] Author: Carl August Grevesmöhlen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9*

nar, för alt höra. Vid hvarje nyhet runkade de på hufvudet Om

någ(»n berömdes, s& skar a/unden tänderna. Om någon gjort en god
handel, så vred egennyttan sina händer och suckade. Om några
ovänner blifvit förlikte, så bleknade agget som ett lik. Om nftgon blifvit
upplyftad till ett högt äreställe, så klagade högfärden öfver
prejudice, och a/unden sade: — amen. Om det berattades, att ingen
numera skulle få någon tjenst, som icke vore försedd med säkra bevis
öfver kunskaper, så suckade dumheten. Om det sades, alt numera
kommer ingen fort hvarken med lögn eller lismeri, s& vexte näsan
en half aln på smickret, och så vidare.

12:0 Samvetet, som genast vid ankomsten trakterades med opium
af alla maskerna, och derföre satte sig i godan ro på en bänk i en
vrå, att sofva och snarka.

Men huru nu sqvallret och misstanken vidare buro sig åt, eller
hvad auledningarne än kunde vara, vet jag icke så noga; men det
vet jag, att inom en liten stund var hela sällskapet i lufven på
hvarandra. De slogos, refvos, betos och ryggduntade hvarandra
förfärligt; ja ett allmänt mord var nära att föröfvas. Egennjttan gick
e-medlertid i all tysthet och plockade opp lapparna efter alla de
sön-derrifna maskrad-kläderna. Agget och a/unden gladde sig, alt alla
de andra voro trasiga, och smickret hade krupit under kakelugnen
för att gömma sig. 1 detsamma visade sig en stor och skön gestalt,
men alldeles obetäckt, och det var: Sanningen, som med sin
allvarsamma ton frågade: Uslingar, hvad är det här för väsen? livad är
ert namn? — Vi äro Patrioter, sade de alla med en mun. Jag, sade
a/unden, vill bara att hvar och en skall få livad han bör ha. Jag,
sade egennyttan, vill alt den ena icke skall roffa den andra. Jag,
sade agget, söker blott allmän enighet och atl utrota häu»den. Jag,
sade högmodet, vill att ingen skall förnedra sig. Jag, sade smickrct,
vet att värdera förtjensten hvar hon finnes. Jag, sade dumheten, vill
att den ena skall vara så god som den andra. Jag, sade lättjan, vill
att man skall njuta lifvet och ej vara slaf. Jag, sade Girigheten,
vill alt man ej skall förslösa sitt goda i onödighet. Jag, sade miss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:33:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trompeten/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free