Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
î32
I allmänhet ser det väl så ut som Bror säger, sade Koftander;
men man far väl icke derför alldeles öfvergifva allt hopp. Om
sedelärande skrifter och skådespel numera icke kunna förbättra seder
och moralité hos hvar och en af Nationen, så göra likväl de
påminnelser, som genom dem meddelas, så mycket, att lasterne ej öka
sig: att man åtminstone söker dölja dem, och att man blyges att
visa dem alltför uppenbart; hvilket i annat fall icke skedde, om alla
påminnelser och föreställningar saknades. För öfrigt, och om de ej
verka nog allmänt, så är det likväl ofelbart, att de göra intryck på
niigra, som taga sig till vara och söka bättra sig. Om deras
förnämsta verkan ej sträcker sig till dem, som genom lång vana äro
insöfde i laster och lättsinnighet, så verka de desto mer på den
upp-vexande ungdomen, som är mer lättrörd och mer bibehållit i sitt
minne en god handledares läror. Blir ungdomen genast väl bekant
med dygden, och bli lasterne afmålade med de färger de förtjena,
så måste både skådespel och goda skrifter än vidare rotfasta de
sanna och rätta begreppen om dygd och last; men försummas
ungdomens uppfostran, få lasterne i god tid taga insteg, och vises
ungdomen förförande exempel, så medger jag, att både skådespel och
moraliska skrifter föga verka, i synnerhet som man har den utvägen
att ej läsa de sednare. Må derföre den, som fått sig uppdraget att
lära och ledsaga ungdomen, beständigt besiuna alt han har elt
vigtigt och ansvarsfullt kall, och alt han har att välja mellan
samtidens och kanhända efterkommandes ve eller välsignelse öfver sin
förvaltning; men må också ungdomen sjelf betänka, alt Fäderneslandet
väntar, i dem, redliga, dygdiga och nyttiga medborgare, och att de
i tid böra förvärfva sig de egenskaper, som dertill fordras, på det
Fäderneslandets hopp ej må slå feit, och de sjelfve ej anses med
förakt af sina medbröder, som af dem ej kunna äga något biträde.
För den redliga medborgaren och menniskovännen gifves föga någon
så smärtande syn, som en vanvårdad ungdom, hvilken saknar de rätta
begreppen om dygd och skyldigheter, och hvars tid ej användes att
lära hvad hvar och ens fallenhet kan medgifva ; men hans känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
