Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»og
stricht 1777, Tome 4* sid. 4°^. Fältmarskalken Hertigen af Noailles
sk ref år 1753 ett bref till K. Ludvik XV i Frankrike, just under
en tid, då oordningarne inom Riket hade stigit till någon höjd.
Denne Ilertig var på sin tid en af Frankrikes yppersta män, som b&do
med beröm kommenderat arméer och, i anseende till sina stora
egenskaper, äfven varit nyttjad i ambassader. Han ägde, då han skref
detla bref, en plals i Konungens Konselj, der han biträdde med sina
mogna råd. Ilan tog afsked 1756, och oaktadt den 1’rihets-anda, som
framlyste i detta bref, bibehöll han sig i Konungens nåd ända
intill sin död, som inträffade 10 år derefter, och han rådfrågades ofta
i de vigtigaste ärenden. Han behöll sina rum på Versailles, jemte
alla sina pensioner, och hans son blef hans efterträdare. Jag vill af
detla bref göra ett kort utdrag:
■•Mitt samvete, tillika med den ära och tro, hvarmed jag är
Eders Maj:t förbunden, ålägga mig att upptäcka för min Konung de
känslor, som bo i mitt hjerta. Under mina tilltagande år, som
hädanefter ej kunna bli många, skulle jag förtäras af den bittraste
ånger, om jag försökte att för Eders Maj:t dölja hvad jag vet, hvad
jag ser och hvad jag hör af det som angår Rikets allmänna bästa,
med hvilket Eders Maj:ts egen ära är så nära förknippad."
"Det gifves botemedel för allt som kan hända, så länge
Riks-slyrelsen bibehåller sig i förtroende och myndighet; men när de
känslor och de grunder aftaga och försvinna, som hos undersåten
underhålla lydnad, undergifvenhet och kärlek till Konung och
Fosterland, då blir, äfven under elt synbart lugn, faran större än man
tror, och Fäderneslandet skrider oförmärkt till sin undergång.»
«Fransmännens naturliga böjelse är att älska sin Konung. Alla
de, som nalkas E. M.ls persou, öfverlemna sig med nöje åt de
intryck, som E M:ts vänlighet, godhet och nåd hos dem uppväcker.
Folket tror i allmänhet, att det onda, som trycker dem, är okändt
för Monarken, och att botemedel skulle uppsökas, om det onda vore
Regenten bekant. Denna tanke är tröslande för Nationen, och
underhåller för någon tid kärleken till Monarkens person. Men dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
