Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
kommer det då till, att man, äfven innan någon ändring i
Förordningen blifvit vidtagen och af Lagstiftande Makten fastställd, tagit
sig frihet, alt, tvertemot Förordningens bokstaf, dömma
Boktryckaren till ansvar,* Och att de, som varit medarbetare då Förordningen
tillverkades, sjelfve tyckas försvara denna åtgärd? Är det brist på
förstånd, och veta de icke hvad de sjelfve skrifvit? Kanske. Men det
gifs ock ett annat sätt att besvara dessa frågor. Man ser, äfven med
halföppna ögon, att man misstagit sig, och att en brottslig författare
skulle, enligt Förordningens föreskrift, bli fri från ansvar, hvilket
åler strider mot sundt förnuft ooh mot all lag-princip. Hvad ar då
alt göra? Ville man förbättra sjelfva Förordningen, ändra felen och
göra den rimlig, tydlig och begriplig ; så skulle ju en sådan ändring
tara ett ganska tydligt förklarande, att Förordningens författare icke
förstått sin sak, utan framkommit med ett så omoget arbete, att det
ej kunnat verkställas. Ett sådant steg går alldeles icke an; ty det
skulle såra vissa personers ambition, hvilka äro för sjelfkloke att
vilja ha orätt. Derföre, och för att ej rubba anonymiteten, men ändå
få något straff verkstäldt, håller man sig till den oskyldiga
Boktryckaren , på det Lagens kraf må uppfyllas. Så tror jäg förhållandet
vara. Egennyttan styr allt, och ambitionen är också ett slags
egen-nylta. Således, och blott för att ej såra vissa personers obehöriga
ambition, gör man hellre uppenbar orätt och låter en oskyldig lida,
liksom vissa personer, som tillskapat sista Bevillnings-förordningen,
hellre låta Staten lida och skylla på Embetsmännen, än de vilja
med-gifva någon förändring i deras overkställbara mästerstycke. Ja, begge
dessa partier bli onda, ja till och med topprasande, när man ej
förgudar dessa arbeten; men livem slår väl ut med att ljuga så
besatt? Svart är svart i alla tider.
Men, s^m det kan gå med Tryckfrihetsförordningen, som det
gick med barnfoten, i fall den jemkas för mycket, så tror jag det
vara bäst, att låta den tills vidare vara som den är, blott med den
skillnad, att rättegångssättet alldeles förändras, och att namnsedeln
genast öppnas, så snart domaren finner att ansvar, större eller min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
