Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*85
heten är således skyldig mycken tacksamhet ät hvar och en, som
åtdrager täckelset af förtryckaren och af våldsverkaren; ty de stå då
nakne på en allmän schavott, att inför en hel Allmänhet skämmas
för sina brott, och många hämta derutur varnande exempel. Man
är ju ingen skonsamhet skyldig åt en förtryckare eller en orättvis?
Men — huru kommer det då till, att, vid alla sådana
tillfällen, är det alltid en hop menniskor, som borsta sig och skrika
(äfven öfver enkla och obestridliga sanningar): Kors, det är ju fasligt
alt skrifva så starkt emot N. och N.? Men hy il ka skrika på detta
sätt, under det att hela Allmänheten pä andra sidan skriker: Kors,
det är ju fasligt att N. N. kunnat göra en sådan olaglighet? Jo,
inga andra än förtryckare-ligan och dess adjutanter, som se sig
stängde från alt få ulöfva sin fria och laglösa vilja: som se i förväg
Allmänhetens tillkommande verop öfver dem sjelfva, i fall de skulle
våga sig åstad, och som således se sig nödsakade alt hålla sig inom
skaklorna. Tryckfriheten blir då utmålad såsom’ en faslig sak, som
förstör allmänna lugnet, ehuru den blott förstör det enskilta
förtrycket;■ ty utom den hade man ännu i tysthet kunnat spela samma
spel som förr. Detta skrik upprepas vidare af Jycksökare-svärmen
eller slafvarna, som vilja slälla sig in, eller också hoppas att i
framtiden sjelfve komma i situation alt få förtrycka och regera i smålt.
Dertill sällar sig också merendels en annan skock, mensklighetens
af skrap; jag menar skribenter, som vanställa och förrycka sanningen,
för att försvara brott; som kasta all deras litterära smuts på den
lidande, som rättvist klagar, och hvilka derigenom bevisa, att de
sjelfve ärü de enda, som borde bära de bojor och det lidande de
försvara. Pfå ropen då, skrifven då, j slafvar, j poltroner, och
berömmen väldet och förtryckaren: er lid kommer väl, och då skall ingen
framträda, som tager ert försvar: då skolen j sjelfve få uppbära
lönen för hvad j förtjent, och sjelfve få uldricka den bittra kalk, j
sn mycket rekommenderat, och yrkat att andra borde lömma, utan
att ens få — grina.
Men, man har tillåtil sig att gå än längre. Skulle man väl kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
