Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
till inträffande möjligheter, som kunna Tara oräkneliga. Kan ma
väl taga für alldeles afgjordt, att Guldsmeden llellboms utlåtelser j
Biddaibus-torgel den 20 Juni 1810 uppmuntrade menigbeten ti
vidare våldsamheter?
Uppsåtet, i och för sig sjelf, ankommer på graden af de ii
Iryck, som föremålen åstadkomma, och dessa intryck åter bero p
själens dåvarande belägenhet Dessa äro olika hos olika menniskoi
och omhytas lika så ofta som sjelfva ide’erna. Uerför, och om upj
$å te t rätteligen skulle bedömmas, borde en särskilt lag för hvarj
medborgare vara stadgad. Detta bevisar huru omöjligt det är för de
ena menniskan, att pröfva den andras uppsåt, och huru falska d
Jagar äro, som tillåta en sådan pröfning, hvilken ofta är ett vape:
i bämdens hand.
Att bedömzna storleken af ett brott, icke i anseende till sjelfv
gerningen, utan till den personens anseende, som är förolämpad
tyckes också vara origtigt, så länge de mäktiges ogna brott icke stral
fia» högre än andras, i hvilket fall reciprociteten vore iakttagen. Mäk
tige män skulle då kunna använda all deras slughet, för alt af all.
de sammansättningar, som leda sig från samhälls-tillslåndel, utgalln
och nyttja alla dem, som lagarne lemnat till deras förmån. Denm
utväg har likväl länge i flera länder varit det hemliga band, met
hvilket de mäktige förstått att fjättra de svaga, och som, äfven un
der vissa styrelseformer som ägt allt anseende af frihet, oförmärki
undangömt tyranniet för menigbetens ögon. Strafflagarne, säger Mon*
tcsquieu, äro ett bland de säkraste’kännetecken, som utvisa en
Nations lynne, grofhet eller odling. Skulle man, i anledning af våra
strafflagar, .göra slutsotser till national-odliagen, så blefve resultatet
xisst icke förmånligt.
Men huru kommer det väl till, att, ehuru 1734 års Lag
be-higger med ärans förlust den som gör mened då domaren honom ed
åiagt, äjr likväl icke samma straff utsatt för en domare, som,
tvert-cmot sin aflagda domareed, fäller orätt dom af hat och illvilja,
et-ljjr för vänskap, mutor och vinning? Han mister blott sitt embele*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
