Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen slöt henne till sitt bröst och deras
läppar möttes i glödande kyssar.
Veckor förgingo. All den tid konungen kunde
undansnilla regeringsomsorgerna egnade han åt Öllegårds
och deras ömsesidiga kärlek. Båda njöto en ostörd
lycka, och Carl XI:s lynne blef alltmera jemnt och
gladt, sedan utsigterna för en ärofull fred syntes
befästa sig.
Vid sina utflykter till Beltorp, åtföljdes konungen
blott af sin lifknekt den trogne Peder, som ej sparade
på skarpa anmärkningar öfver det otillbörliga i de täta
besöken, hvarmed konungen blottställde jungfru Nesenii
rykte.
Framför alla andra hade Peder fri talan och
konungen log ofta åt hans bistra anmärkningar. Denna
djerfva uppriktighet behagade Carl, ty han visste att
den förestafvades af den innerligaste tillgifvenhet. Peders
hänsyftningar på konungens oförsigtiga handlingssätt
gjorde dock ingen beräknad verkan; han fortfor med
besöken på Beltorp och tycktes döf för Peders
klandrande anmärkningar.
En morgon, då konungen höll på att rusta sig i
ordning för den sedvanliga färden, inträdde Axel
Wachtmeister oanmäld i rummet.
— Förlåt om jag kommer olägligt och stör Ers
Majestät — sade Wachtmeister djupt bugande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
