Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra ett hastigt slut på sitt sorgliga lif genomfor
hans själ. Det djupa hafvet utbredde sig framför hans
fötter, han behöfde endast hoppa i, och det vore förbi
med alla hans sorger och lidanden. De svala, glittrande
vågorna syntes honom alltför lockande och inbjudande.
»Hvarför tvekar du?» ljöd en stämma i hans inre.
Redan upplyfte han foten för att störta sig i vattnet
— då rann honom plötsligt bilden af hans moder i
minnet och trängde honom tillbaka från afgrunden,
som just skulle uppsluka honom.
»Nej!» sade Hans för sig själf. »Det är synd att
frivilligt ända sitt lif, och därtill en svår synd, som
ingen människa kan försona genom ånger och bön.
Jag vill lefva, så länge Gud tillstädjer mig det.»
»He, kamrat», ropade i samma ögonblick en röst
bakom honom, »vill du hjälpa till med att urlasta ett
skepp? Det fattas armar, och därför betalas arbetet
bra! Kommer du?»
»Genast!» ropade Hans tillbaka med ett djupt
andetag och kände sig åter lätt om hjärtat och blickade
tacksamt upp mot himmeln, som just i den yttersta
nöden sändt honom hjälp.
Fem minuter senare arbetade han som en van
lastare och släpade tunga varupackor från skeppet till
det honom utvisade magasinet. Som vi förut veta,
var han en ovanligt frisk och stark ung man, och hans
styrka beundrades och berömdes till och med af de
öfriga arbetarne.
»Du kunde förtjäna vackra pengar, om du stannade
hos oss som hamnarbetare!» sade en äldre lastare till
honom.
»Om det tillåtes, stannar jag genast och gärna»,
svarade Hans, »men jag har hört, att ni ej gärna släpper
andra till ert arbete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
