- Project Runeberg -  Tvångströjan /
73

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senigt och uthålligt. Det var i själfva verket hvad jag
blef — ett slags sen-organism, som fortfor att lefva.

Morrell och Oppenheimer tyckte synd om mig och
knackade till mig sitt deltagande och sina råd.
Oppenheimer berättade mig, att han hade gått igenom detta
och ännu värre och ändå lefde.

»Låt dem inte ta bukt på er», stafvade han med sina
knogar. »Låt dem inte döda er, för det skulle glädja
dem. Och förråd inte gömstället.»

»Det finns ju intet gömställe», knackade jag tillbaka
med spetsen af min skosula mot gallret — jag hade
tvångströjan på mig för tillfället och kunde således endast
tala med fötterna. »Jag vet inte ett dugg om den
förbannade dynamiten.»

»Det är rätt», berömde Oppenheimer. »Han är af det
rätta virket, inte sant, Ed?»

Detta bevisar, hvilka utsikter jag hade att öfvertyga
direktör Atherton om min obekantskap med dynamiten.
Själfva hans envishet att fortsätta med förhören
öfvertygade en sådan man som Jake Oppenheimer, som endast
kunde beundra mig för den karaktärsstyrka, hvarmed
jag höll munnen.

Under denna första period af tvångströjförhören
lyckades jag sofva ganska mycket. Mina drömmar voro
märkliga. Naturligtvis voro de lifliga och grundade på
verklighet, som de flesta drömmar. Hvad som gjorde
dem märkliga var deras sammanhang och kontinuitet.
Ofta höll jag föredrag för vetenskapliga samfund öfver
abstrakta ämnen, uppläste för dem sorgfälligt utarbetade
uppsatser om mina egna forskningar eller mina egna
slutledningar af andras forskningar och experiment. Då jag
vaknade, hörde jag ännu min röst i mina öron, medan
mina ögon ännu kunde se tryckta på det hvita papperet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free