- Project Runeberg -  Tvångströjan /
244

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanpackade i det öppna midskeppet. Jag kom alltså till
världen under en storm, och de salta vågorna stänkte sitt
skum på mig.

Jag var icke många timmar gammal, då Tostig
Lodbrok först fick syn på mig. Hans var det smala
skeppet, och hans voro de sju andra skeppen, som hade
företagit anfallet, tagit till flykten och arbetat sig genom
stormen. Tostig Lodbrok kallades också Muspell eller
»Den brinnande», emedan han alltid lågade af vrede.
Tapper var han, och grym var han, utan något medlidsamt
hjärta i sitt breda bröst. Innan stridssvetten torkat på
honom, där han stod stödd på sin yxa, åt han upp Ngruns
hjärta efter slaget vid Hasfarth. Hetsad af vansinnig
vrede sålde han sin son Garulf till träl hos jutarna. Jag
minns, hur han under Brunanbuhrs sotiga takbjälkar
brukade befalla fram Guthlafs skalle till dryckesbägare.
Kryddadt vin ville han ej dricka ur någon annan bägare
än Guthlafs skalle.

Och till honom bar gamle Lingaard fram mig på det
gungande däcket, sedan stormen lagt sig. Jag var endast
några timmar gammal, naken och insvept i ett
vargskinn stelt af hafssalt. Jag var mycket liten, eftersom
jag var född för tidigt.

»Åhå, en dvärg!» utbrast Tostig och tog en halftömd
stånka mjöd från sina läppar för att se på mig.

Dagen var bitande kall, men det sägs, att han ryckte
mig naken upp ur vargskinnet och svängde mig af och an
i blåsten med min fot mellan tummen och pekfingret.

»En löja! En räka! En hafslus!» ropade han. Och
han ämnade krossa mig mellan tummen och pekfingret,
hvilka bägge, efter hvad Lingaard påstod, voro gröfre
än mitt ben.

Men så fick han ett annat infall.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free