Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvalf. Skimre hon där intill tidernas ända, städse bärande
Gutenbergs, var oförgäldige yrkes-faders namn!
Hvad oss finska typografer vidkommer, så kunna vi ej med
våra utländska kamrater hålla storartade fester eller gå i författning
om att uppresa dyrbara stoder till minne af vår yrkes-fader. Dem
saknar han icke häller. Hvad vi å vår sida kunna göra, är att vi
städse hålla värt yrke aktadt och vid sidan häraf söka utbilda oss
icke allenast i yrkes skickligket utan äfven i intellektuelt afseende.
Göra vi detta, så kunna vi med heder kalla oss typografer. Må vi
alltid ihågkomma detta, då egna vi oss äfven att som dugliga
samfundsmedlemmar tjäna vårt fosterland och kunna vara till nytta å
den plats, där Försynen stält oss. Höjom ett lifvadt lefve för vår
konst och för vårt kära fosterland, det Gud mildeligen må beskydda.
Lefve boktryckerikonsten, lefve vårt fosterland! Lefve!"
1440–1890.
Typografernes förenings fest
den 29 Juni.
Söndagen den 29 Juni blef en minnesvärd dag för
Typografernes förening i Helsingfors, därigenom att på den dagen firade
föreningen 450-års jubileet af Boktryckerikonstens uppfinning. Vi vilja
här gifva våra ärade läsare, som icke deltogo i festen, en kort
berättelse öfver huru densamma utlöpte.
Enligt det uppgjorda och af oss redan i föregående nummer
meddelade programmet, skulle festen firas med en utfärd till
Jollas och var affärden bestämd att försiggå med den upphyrda
ångbåten kl. 10 och 1/2 12 f. m. Redan långt före den bestämda tiden
träffades på affärdsplatsen bekanta och vänner med sina familjer och
flammor och altjämt kommo flere och flere. Dä klockan ljöd till
affärd var båten full och en del voro tvungna att gifva sig till tåls
tills den andra turen kl. 1/2 12 skedde.
Såsnart ångbåten kastat loss, uppstämde föreningens musikkår
en marsch och så bar det af. Som det blåste rätt hårdt, hade vi
hela morgonen med bekymmer frågat hvarandra: „få si om vi få
regn?“ hvilken fråga besvarades naturligtvis olika, utom af en, som
bestämdt påstod „att typograferne alltid har tur hvad väderleken
beträffar“. Och så blef det äfven. Visserligen gick sjön hög och en och
annan våg stänkte på dem som sutto på lovartsidan; men någon
annan olycka skedde icke häller pä denna färd och något regn föll
icke på hela dagen. På den andra färden som afgick kl. 12, blef en
liten hund som varit något för nyfiken, spolad öfver bord; men
maskinen stoppades och det lilla djuret, som simmade rätt tappert
mellan de höga vågorna, uppfiskades, och så var den lilla olyckan
afhjälpt.
Vid ankomsten till det vackra Jollas visades vi till en liten
äng vid stranden, der vi slogo oss ned. Sedan musiken fått sig ett
improviseradt bord i ordning och stenar för att hålla notbladen på
sitt ställe, — ty blåsten ville vända dem för tidigt — spelades några
stycken. Straxt därpå hördes det bekanta: sångare hit! Och så
fortfor ömsom musik och sång, tills den andra båten anlände. Att den
äfven var „full“ hade vi beredt oss på och festbestyrelsen trodde att
en tredje tur ännu skulle vara af nöden, men så blef likväl ej fallet.
Den mottogs med musik och sång naturligtvis. Senare kommo ännu
några personer med den ångbåt som gör ordinarie turer till Jollas.
Då nu alla anländt, som skulle deltaga i festen, började själfva
dagens festprogram som hade följande ordning:
l. Wasa-marsch, utförd af musiken. — 2. „Svarta gardet“,
musiken af K. Flodin, utfördes af sångarne — Fanfarer. — 3. Festtal
på finska, hållet af faktor R. Ahlstedt. — 4. Savolaisen laulu af
sångarne. — Fanfarer. — 5. Festtal på svenska, hållet at typografen
I. A. Lindström. — 6. Vårt land, af sångarne. — 7. Festmåltid och
bål. — 8. Dans och lekar.
Till talarestol utsågs en par fot hög, stor sten, på hvilken
man kunde stå. Sedan de båda första numrorna utförts, besteg
faktor R. Ahlstedt stenen och höll det finska festtalet, hvilket vi här
ofvan i sin helhet införa, beredvilligt öfversatt af talaren.
Därefter utfördes numro 4, hvarpå typografen I. A.
Lindström besteg stenen och höll det svenska festtalet, hvilken vi
för utrymmets skull icke kunna offentliggöra. Begge talen mottogs
med allmänt bifall och voro till innehåll ungefär lika: men som
det finska talet vidlyftigare berör eget lands
boktryckeriförhållandenas utveckling under tidernas lopp, ansågo vi detta tal vara
lämpligare att blifva allmännare bekant. „Vårt land“, som efter det senare
talet afsjöngs, åhördes med blottade hufvuden.
Sålunda afslöts det enkla, men säkert af de flesta, med
högtidlig känsla åhörda programmet. Till sist uppträdde på stenen
typografen K. F. Lindström och föreslog att denna talarestol skulle
utmärkas därmed att Typografernes förening skulle låta inhugga i
densamma årtal och några ord, hvilka skulle föreviga denna fest som
firats till åminnelse af Bokryckerikonstens 450 åriga tillvara. Detta
förslag emottogs enhälligt.
Efter en kortare paus, som endast afbröts af musik och sång,
blefvo damerna bjudna till det rikt försedda bordet, som smyckadt med
blommo och grönt, såg helt inbjudande ut och retade den, något
hos hvar och en redan goda aptiten. Sedan damerna aflägsnat sig,
skyndade „Svarta gardet“ under stormsteg fram och började
småningom göra rent hus. Att en och annan liten kollision, i all
vänskap förstås, kom i fråga, kunde icke hjälpas och man måste
oupphörligt säga „ursäkta“. En gammal rullbas uppstämde: „helan går
halfvan går“, hvari man instämde under skratt och nojs.
Sedan måltiden var undanstökad, framsattes bålarne och
föreslog föreningens ordförande, hr O. Lindstedt, en skål till Gutenbergs
minne, som dracks med hänförelse och hurrarop. Derefter uppläste
ordf. ett bref af föreningens hedersledamot statsrådet Z. Topelius af
följande lydelse:
Typografernes Förening, Helsingfors.
Björkudden 24 Juni 1890.
Jag är sannolikt hindrad af besök att vara i staden nästa söndag,
och hvad angår att ihågkomma 450 årsdagen af boktryckarekonsten — som
visst förtjenar ihågkommas — har jag så nyligen skrifvit ett festminne,
att jag ej vill trötta mina vänner med ett nytt. Det vore lyckligt och
lämpligt, om detta sekularminne kunde utgå från typografernes egen krets.
Emellertid tackar jag rätt hjertligt både för inbjudningen och
förtroendet. Jag har alltid ansett typograferne för litteraturens närmaste
bundsförvandter, mera vänner en tjenare, och följer deras framsteg med
mina bästa välönskningar. Måtte äfven denna fest bära vittne om
upphöjda tänkesätt och ett frimodigt, gladt medvetande af typografins
betydelsefulla andel i de stora kulturmakternas arbete för folk och mensklighet!
Med aktning och vänskap
Z. Topelius.
Dessa ord åhördes under djup tystnad och sedan ordf. slutat
läsningen, dånade från allas läppar: Lefve Topelius! och ett
niofaldigt hurra.
Faktor Ahlstedt talade för det fosterländska arbetets
betydelse och fabrikanten V. v. Wright tolkade den tacksamhet, hvari
samtid och eftervärld stå till typograferne för det desse genom ett
arbete, som i förtid bryter deras kraft, verka för framåtskridandet,
och hoppades, att vetenskapen och uppfinningsförmågan, sporrade af
arbetarnes berättigade fordringar, i framtiden skola lyckas
organisera äfven typografernes arbete, så att yrkets helsofarlighet skall
försvinna, så att grånade män mera än härintills stå i
typografernes leder, och genom sin erfarenhet gagna dessa sträfvanden.
Vår vän, så få vi väl kalla honom, hr mag. Tuokko hade
äfven till denna fest författat verser som upplästes af hr Lindstedt
och mottogos med ljudliga eläköön-rop.
Sedan bålarne tömts och kaffet druckits, vidtogs med dans
och lekar, omväxlande med musik och sång, tills den första
ångbåtens hvisslingar manade till uppbrott åtminstone för dem, som
ville vara tidigare i staden. De flesta stannade likväl ännu kvar,
emedan blåsten aftagit och vädret var det skönaste. Man sutto i
grupper under muntert glam och prat: och det var endast en tanke
därom att festen varit i allo lyckad och att man icke så snart skall
glömma den.
Vid ankomsten till stranden fick föreningen mottaga tvänne
telegram, det ena från Wiborg och det andra från Tammerfors. Båda
affattade på finska och så lydande i öfversättning:
Rättijärvi d. 29 Juni.
Wiborgs typografer, sammankomna för att fira festdagen, tacka
för vänliga hälsningar och lyckönska kollegerna i Helsingfors.
Wahlroos. Lindholm.
Tammerfors d. 29 Juni.
Tammerfors typografer äro sammankomna å Homäki belvedère
för att fira boktryckerikonstens 450 års minnesfest och lyckönska
härmedels Helsingfors typografer i anledning af festen.
Tammerfors typografer.
Det var stor skada att vi icke kunde få dessa telegram ut till
Jollas så att vi skulle ha varit i tillfälle att genast tacka våra ärade
kolleger för dem; men då detta icke kunde ske, få vi nu här tacka
dem hjärtligt för visad kollegialitet.
Vid Auras strand, där det första boktryckeriet såg dagen i vårt
land, där var man helt lugn, såsom ett bref från Åbo, hvilket ingår
i denna nummer, äfven antyder.
Bref från Åbo.
Så tillbakadraget som lifvet än är här, hålla vi likväl på att
bilda en Typografisk förening, som säkert skall ändra var håg till
äfven någonting annat än dessa tre: arbete föda och hvila. Om den
saken hölls ett sammanträde d. 23 Februari, då det beslöts att en
dylik förening skulle bildas som fackförening till
Arbetareföreningen, hvilken förening gaf sitt samtycke därtill vid månadsmötet d.
9 Mars. Med vilkor att vi inskrifva oss som medlemmar i
Arbetareföreningen, få vi af densamma lokal att hålla sammanträden uti
samt inkomsten af en soirée. Till interimsbestyrelse valdes: faktor
Tahvo Stenvall, typograferne Salminen, Wennerström, Friman,
Koskelin, Lindqvist, Brandt och Ekman.
På grund af arbetareskyddslagen och distriktsinspektorn
Bonsdorffs åtgörande hafva Aktiebolagets och Wilén & C:o
tryckerilokaler blifvit grundligt städade, som de äfven voro i högsta behof af.
Auras tryckerilokal behöfde ingen städning af orsak att den nyligen
blifvit flyttad. Från Å. T:s tryckeris städning höres ingenting. Som
synes, börjar äfven för arbetarne randas en ny, bättre framtid hvad
renhet och snygghet beträffar.
Som af ofvanstående synes, äro det mycket goda sidor, men
äfven skuggsidor finnas som med ledsnad måste omnämnas,
däribland att Gutenbergs 450-åriga fests hållande blef insöfd till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/typotid/1890/0029.html
