Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 18. Luppiovaara och Aavasaksa - 19. Uleå älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlas här varje sommar vid solståndstiden många resande
både från Finland och andra länder för att se
midnattssolen. Och många bland dem hava inhuggit sina namn i
berget till minne, så att somliga klippväggar och hällar äro
alldeles betäckta med namn.
Nu händer väl stundom, att nätterna äro mulna vid
solståndstiden, och att de resande se sig gäckade i sina
förhoppningar. Så oartig, säges det, har solen en gång varit
till och med emot en konung, nämligen Karl XI, när han
hade kommit till Torneå. Men vanligen är likväl någon av
de tre solståndsnätterna klar. Då samlas de resande på
bergets topp och avbida med längtan och undran
midnattstimmen. Och då ser man solens majestätiska klot
långsamt sänka sig ned mot randen av horisonten rakt i
norr. Där sjunker solen icke lägre : hon tyckes stanna och
vila efter den långa färden. Hon är blodröd, hon har
förlorat en del av sin glans, hon tyckes nära att slockna. Det
är tyst på berget, tyst i skogarna. Naturen är stum av
andakt. Ett rosenfärgat skimmer spelar över berg och dalar,
över älvens glimmande fåra och skogens toppar. Då ser
man det stora, röda klotet sakta rulla fram som en trissa
längs himmelens rand. Det börjar lyfta sig tungt,
långsamt, högtidligt över den rodnande horisonten, som
plötsligt tyckes översållad med gnistor. Natten är besegrad;
djupet har icke förmått fånga och fasthålla den stora
himladrottningen. Hon stiger ånyo majestätisk på fästet,
och i alla dalar, i alla grenar begynner fåglarnas glada
kvitter att tillika med morgonsolen prisa Skaparens
allmakt.
19. Uleå älv.
(Österbotten.)
Det österbottniska kustlandet är längs hela sin sträcka
genomskuret av floder, åar och bäckar, som rinna från
sydost mot nordväst ned till Bottniska viken. Om man
räknar från norr, äro de största bland dessa floder Torneå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
