Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 29. Finska ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narnas toppar eller de skyhöga furornas kronor. Då och
då anträffas, lik en nedgång till underjorden, en skogssjö
till vars brådstupande, trädbevuxna bädd aldrig en
vindfläkt irrat, och vars yta aldrig krusats av annat än
abborrens lek eller den ensam jagande lommens simning? En
himmel välver sig djupt under vandrarens fötter, lugnare
än den synes där uppe, och likasom vid ingången till
evigheten tycker man sig vara omgiven av andar, vilkas
gestalter man söker med ögat, och vilkas viskningar
örat varje stund väntar att uppfånga.
Åt ett annat håll hör man ljudet av en skogsbäck. Man
går ditåt, man tycker sig vara helt nära och ser dock intet
annat än den ljungbevuxna sandmon och stam vid stam
av de furor, den bär, tills på ett käppkasts avstånd den
motsatta stranden börjar röja topparna av sina björkar.
Först då, när man nått randen av mon, ser man en skymt
av den glittrande böljan mellan löven. Fattar man med
högra handen roten av en björk för att trygga sitt
nedstigande, så kan man med vänstra handen stöda sig på de
översta grenarna av en annan. Har man nått bäcken, ser
man över sig ett blott några få famnar brett bälte av
himlen, och på båda sidor har man en ogenomskådlig vävnad
av löv och stammar.
Hinner man, efter långa vandringar mellan enformiga
träd på mon, omsider dess gräns, så framstå såsom genom
en förtrollning sjöar vid sjöar med lövrika holmar och
uddar, strömdrag, fält och kullar i en tavla av den största
växling och omfattning. Förvånande äro de skiftande
massor av ljus och mörker, man med en enda blick kan
omfatta, från de nästan svarta granarna i den sumpiga
dälden till tallskogen, som vidtager ovanom den, och
björkarna, som i en krans omgiva foten och sidorna av det
överst uppstigande berget. En ännu större skönhet får
allt detta, då solskenet-en sommardag, brutet av molnen,
i ständig skiftning spelar däröver . . .
Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
