Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 57. Om Mattias Alexander Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ofta i livsfara, ofta sjuk och övergiven i dessa okända
vrår av världen. Han måste besegra otaliga hinder och
finna en utväg i många svårigheter, som långt tidigare
skulle ha avskräckt en mindre modig man. Men
ingenting kunde avskräcka Castrén från det mål, som han
föresatt sig.
Och detta var intet ringa mål: ty Castrén ville lära
känna alla de många, nästan förgätna och utdöende folk,
som en gång hade tillhört den stora finska folkstammen
och nu voro spridda i armod kring världen. Hans hjärta
var uppfyllt av kärlek och nitälskan för de glömda på
jorden. Han åtog sig vårt folks plikt att uppsöka sina
fattiga släktingar. Han förbarmade sig över dessa föraktade
stamförvanter; han ville göra dem kända för världen och
därigenom bereda dem en bättre lott, på samma gång som
han gagnade vetenskapen och hoppades sprida ljus över
det finska folkets dunkla forntid. För den skull uppsökte
han dem i deras otillgängliga ödemarker, lärde sig deras
språk, bodde med dem i deras kojor, följde dem på deras
fiske och jakt, vann deras förtroende och antecknade
deras berättelser. När han sedan återvände till hemlandet,
rikare på kunskaper om okända folk än någon finsk
man före honom begynte han samla och ordna sina
iakttagelser. Hans namn var redan då vida berömt; han hade
fått understöd för sina resor både från Finland och
Ryssland. Slutligen blev han den första professorn i finska
språket vid Finlands universitet. Men han fick icke tid
att fullborda sina stora verk över den finska
folkstammen och dess olika språk. Han hade återvänt med en
bruten hälsa från vandringens långa mödor; han dog kort
därefter, år 1852, vid endast 38 års ålder.
Blott en ringa del av sina forskningar hade Castrén
hunnit ordna för trycket. Efter hans död utgåvos hans
samlade brev och anteckningar. Mycket i dem är
ofullbordat ty Castrén föll mitt i sitt livs arbete, just när dessa
stora forskningar begynte klarna för honom själv. Men
han hade icke arbetat förgäves: han hade redan uppnått
en del av sitt «mål och banat vägen för andra. De förgätna
folken 1 den avlägsna östern och frorden trädde nu fram
för världens blickar, deras språk utreddes, deras fornmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
