Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 74. Folksägner om jättarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än en mil bred. När jätten kom över till andra
stranden på Pälkänesidan, kände han sig något trött och sade:
»Tänk, att vattnet redan begynte gå över stövelskaften!»
En annan jätte satt gränsle över taket på Marie kyrka
i nejden av Åbo och lappade sina skor. Hans becktråd
var så lång, att den räckte på båda sidor ända till
marken. Nu hände det sig, att en bonde kom åkande i sin kärra
på vägen från Åbo och råkade i slingan av tråden, just
när jätten drog ihop sömmen. »Åhå», sade jätten, när
bonden, hästen och kärran följde med i sömmen, »varifrån
kom där smolk i min becktråd? Men icke ids jag lösa upp
knuten.» — Varpå han knackade med hammaren och sade:
»Visst blev där en liten klump!»
Jätten lade sig en gång tvärs över landsvägen med
knäna i krok, och alla vägfarande åkte obehindrat under
hans knän. När någon däröver yttrade sin förundran,
hördes en röst ur skogen säga: »Det är ju bara ett tre
års barn!»
I nejden av Vuoksen sutto en afton två jätteflickor
och sjöngo, den ena på Lohikallio, den andra på
Ruskea-vuori. Mellan dessa berg är avståndet fem fjärdedels mil,
men båda flickorna kunde höra varandra och sjöngo i
samma takt. Värre buller gjorde en jätte i Iittis. När
han klappade i händerna, hördes dånet kring hela
världen.
Dessa jättar hade en styrka, som motsvarade deras
storlek. När de funno det besvärligt att vada över sjöarna,
vräkte de stora stenar i vattnet och gjorde sig broar.
Jätteflickorna buro i sina förkläden hela berg av mossa,
vilken de kastade i sjöarna, och därav uppstodo sanka kärr.
Mångenstädes ser man ännu jättekast eller kummel av
tunga stenar och klippstycken, dem jättarna kastat. I
sjön Tarjanne är en kal holme, som kallas Munkholmen,
och där ha jättarna samlat högar av stenar vid farleden
mellan Ruovesi och Virdois. Stenarna ville de kasta på
båtar, som foro förbi. Och Munkholmen har sitt namn
av munkarna, som tros hava varit onda troll.
Mest voro likväl kyrkorna utsatta för jättarnas
stenkastning. Det säges, att jättarna för god betalning byggt
många stenkyrkor, men sedan ha de ångrat sitt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
