Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 75. Möten med jättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75. Möten med jättar.
En kulen höstafton seglade några sjömän i sin jala*)
längs havskusten nära Viborg och sågo en stor eld
upptänd på stranden. De voro frusna, gingo i land för att
värma sig och funno till sin förskräckelse en sovande jätte
ligga i rundel kring brasan med fotterna under huvudet.
Sjömännen fingo brått att åter begiva sig ut till sjöss, men
i detsamma vaknade jätten. »Varifrån ären I, finska
gossar?» frågade han. — »Därifrån, därifrån», stammade
sjömännen och pekade mot trakten av Viborg. Jätten sade:
»Nog känner jag Vi borg och den stora stenen ikyrkmuren
ovanom dörren: den har jag själv i mina unga år fört dit
från Neitsytniemi. Men, finska gossar, haven I icke något
gott med er från Vi borg?»
Sjömännen buro en tunna tjära från sin jala, och
jätten tömde i en klunk tunnans innehåll. »Tack», sade
han, »det var den gamla viborgska drycken. Men begiven
nu eder bort, innan mina gossar återvända! De äro unga
och ostyriga; det kunde gå eder illa.»
Sjömännen läto icke säga sig detta två gånger. De
sprungo ombord och hade knappt hunnit hissa seglen,
när de sågo två unga jättar på stranden. Den ena kastade
en så tung sten, att jalan så när hade sjunkit. Den andra
sprang ut i vattnet och grep så hårt i bakstammen, att
jalan med fulla segel icke rördes ur fläcken. I sin nöd grepo
sjömännen till sina yxor och lyckades avhugga jättens ena
hand, varpå han släppte sitt tag och lät dem fortsätta
resan. Efteråt vägde sjömännen den avhuggna handen,
och om man får tro deras berättelse, har den vägt 113
kilogram. ,,
Tjära tyckes ha varit jättarnas älsklingsdryck. Det
finnes en annan berättelse om några bönder, som förde
tjära till Helsingfors och mötte på vägen en jätte, som
begärde en sup finskt brännvin av dem. Det var icke
råd-ligt att neka; bönderna bådo honom att hålla till godo,
vad de medförde på sina lass. Jätten lyfte tre tunnor efter
*) Jala kallas en vid kusten av Viborgs län bruklig
snabb-seglande jakt med egendomlig tackling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
