Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 77. Finska folksången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och din saknad uppenbara!
Jag skall säga, vad jag saknar,
och mitt hjärtas sorg dig yppa;
sen så byta vi vår saknad,
dela mellan oss vår längtan.»
Därför anförtror hon sina sorger även åt skogen:
»Jag vill sjunga mina sorger
åt den gröna lundens aspar
och åt späda videbusken.»
Hon vet ju, att de alla hysa deltagande för hennes öde:
»Därom talar insjöns holme,
alla holmens stränder klaga,
alla gröna lindor sörja,
alla ljuva lundar tåras,
blommorna på fältet snyfta,
öch de;t vackra groset gråter
över den förskjutnas öde.»
En olycklig man beder korpen bortbära hans
bekymmer och kasta dem i sjön, men dock icke i vatten, där
fiskar finnas, ty
»alla fiskar finge sorger,
insjöns abborr skulle sjunka,
stora gäddor skulle spricka,
mörtar falla uti stycken;
siken bleve alltför sorgsen,
mujkans silver skulle mörkna
av den arme mannens smärta.»
Men även de glada och lyckliga söka naturens sällskap.
Muntra flickor bedja göken gala åt dem silver och guld.
Berget, träden, djuren yppa sina tankar för varandra och
för människorna. Naturen har varit folkets bästa
sånglärarinna. Därför säger också den anspråkslösa sångaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
