- Project Runeberg -  Boken om vårt land. Läsebok för de lägsta läroverken i Finland.Andra kursen /
164

(1937) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Läsningen. Folket - 81. Folktro och vidskepelse - 82. Om karelarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

torna stektes och kokades i en järnpanna, till dess att de
slutligen nedhälldes i hålan. Meningen var, att smärtorna
icke kunde i berget skada någon oskyldig:

»Stenen gråter ej för smärta,

berget klagar ej för plågor.»

Även många, som icke vilja anses för trollkarlar, bruka
allehanda vidskepelse för att skydda sig eller sin boskap
mot onda makters inflytande. Många tro också på
tomtar och skogsrån. Få berg eller sjöar finnas i landet, där
man icke säger sig hava sett någon haltia eller rådare.
Men i stället för att omtala sådan vantro, som är ett arv
från förfäderna och nu alltmera kommer ur bruk, skola
vi minnas de vackra eldarna, som mångenstädes i
Finland brinna om midsommarnatten på höjderna. Icke
mången vet, att dessa oskyldiga kokkoeldar äro ett minne
av en hednisk soldyrkan. Våra hedniska förfäder brukade
fira en fest vid den tiden på året, när solen står högst på
himmelen. Numera veta vi, att solen är endast Guds
skapade verk, och när vi fröjda oss vid eldens sken åt den ljusa
midsommarnatten, tillbedja vi icke mera solen, utan prisa
Gud, vår Skapare, som så underbarligen pryder naturen
i dess skönaste fägring.

82. Om karelarna.

Det finska folket liknar ett träd, som utsträcker sina
rötter i jorden. Dess största och kraftigaste rötter äro
två besläktade, men länge åtskilda stamfolk, som nu äro
förenade, nämligen karelarna (karjalaiset) och tavasterna
(hämäläiset). De hava delat landet sig emellan, så att
karelarna bo i östra, sydöstra och norra Finland, men
tavasterna bo i västra och södra Finland. Fordom var
mycken tvedräkt emellan dessa folk, men nu hava de länge
levat fredligt bredvid varandra utan att bortlägga vissa
olikheter, varav de lätt kunna igenkännas.

Karelaren är smärt till växten, har brunt, lockigt hår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tzbokland/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free