Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 103. Väinämöinen i Tuonela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ö i den swarta floden och ropade till Tuonis dotter, att hon
skulle hämta åt honom en färja. Tuonis lilla dotter
klappade byk wid stranden och frågade, warför han, oskadd aw
sår och sjukdom kommit till dödens boning. Wäinämöinen
swarade med undanflykter: Tuoni själw hade fört honom
till Manala, järnet hade dräpt honom, wattnet och elden
hade bragt honom om liwet. Men Tuoniflickan lät icke
bedraga sig. Hade Tuoni hitfört dig, skulle han klätt dig i
Manas handskar; hade järnet dräpt dig, skulle du drypa aw
blod; hade wattnet dränkt dig, skulle du wara wåt; hade
elden bränt dig, wore ju skägget awswett. Wäinämöinen
måste bekänna, att sångens släde gått sönder, att ordens
mede brustit för honom. ”We dig, dåre”, sade Tuoniflickan,
”att du utan orsak kommit till Manala. Wänd genast om,
ty många ha kommit hit, men få ha återwänt.”
Wäinämöinen swarade: ”Kwinnor må wända på halwa
wägen; en man gör det icke”. Alltså blew han färjad öwer
den swarta floden. I Tuonis gård bjöds öl till undfägnad,
men maskar och grodor kröpo i dryckesstopet. Inga ord
wille man giwa honom, och härifrån, sade man, skulle han
aldrig återwända.
Wäinämöinen fördes till wila, men aktade sig wäl att
falla i sömn. I Tuonis gård fanns en gumma med sned haka
och en gubbe med endast tre fingrar. Gumman spann
koppartråd, gubben band däraw en twå hundra meter lång
not. Tuonis son med sina järnfingrar utlade noten snett
öwer floden för att awstänga all utwäg till flykt. Men
Wäinämöinen, som märkte ofärd hota, förwandlade sig till en
orm och slingrade sig genom det farliga stängslet. Om
morgonen gick Tuonis son att wittja noten. Hundra foreller
fann han och tusen småfiskar, men Kalewas hjälte hade
undkommit och lyckligt återwänt tillbaka till hemmet.
Ganska glad war Wäinämöinen att så hawa undgått
dödens snaror. ”Aldrig”, sade han, ”aldrig i tiden må någon
lewande själwmant nedstiga till Tuonis mörka boning.
Aldrig må heller någon skada en skuldlös nästa, ty warje
brottsling skall wila på glödheta hällar under ett tak aw
ormar i Tuonis gård.”
Sedan berättar en annan saga, huru Wäinämöinen
wäckte med sin kraftiga sång den döde jätten Wipunen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
