Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 113. Om konung Erik den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113. Om konung Erik den helige.
För omkring tusen år sedan hade Guds uppenbarade
ord och Jesu Kristi heliga lära redan blivit predikade i
största delen av Europa. Folken söder om Östersjön ledo
svårt övervåld av de nordiska vikingarna och önskade
därför, att dessa måtte omvändas till kristendomen, som
lär människorna att älska varandra. Från Tyskland och
England utgingo då gudfruktiga, modiga män att predika
korsets lära för hedningarna i norden. Dessa män hade
ett hårt livsfarligt arbete; många bland dem ledo döden
för sin tro, men i deras ställe kommo beständigt nya
lärare, som aktade sitt liv ringa, endast de kunde vinna
själar för Guds rike. Slutligen lät en konung i Sverge döpa
sig. Han hette Olof, med tillnamnet Skötkonung, och
levde iooo år efter Kristi födelse. Södra Sverge blev då
kristet, men norra Sverge var ännu hedniskt, och där
voro långa, blodiga strider mellan kristna och hedningar
i 150 år, innan folket i de nordliga bygderna kunde
förmås att bekänna »den vite Krist», såsom de kallade
Frälsaren.
I Uppsala rådde över de hedniska svearna en kristen
konung, som hette Erik. Han var en rättvis konung och
tapper krigshjälte; därtill en av hjärtat gudfruktig man.
Han förmådde slutligen även de mest hårdnackade
hedningarna att låta vattenösa sig i det heliga dopet, och på
hans tid, 1150 år efter Kristus, blev alltså hela Sverge
omvänt till kristendomen. Vikingatågen upphörde,
kyrkor byggdes i alla delar av riket, och där blev liksom en
skön morgonrodnad av ett nytt ljus över det förvildade
landet och det hårda, krigiska folket.
De hedniska finska folken vid Östersjön hade nu i sin
ordning begynt oroa Sverges kuster med sjörövartåg.
Konung Erik beslöt att tämja dem, och däri
understöddes han av påven i Rom.
Vid samma tid hade stora krigshärar dragit ut från
det kristna Europa för att återtaga Frälsarens grav i
Jerusalem från de otrogna, som bekände den falska profeten
Mohammeds lära. Sådana tåg kallades korståg, emedan
alla, som deltogo däri, buro korsets tecken. Men när den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
