Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 128. Om Nådendals kloster - 129. Om de fyra stånden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyttens övervåld. Murarna stodo kvar efter branden,
kyrkan blev åter iståndsatt. Några få altarskrudar och
helgonbilder ha intill våra dagar förvarats där såsom
minnen ifrån den katolska tiden. Och i staden Nådendal ha
ännu strumpstickning och yllevirkning bibehållit sig
såsom ett minne av de flitiga nunnornas arbeten.
129. Om de fyra stånden i Finland.
I början hade alla fria män lika rättigheter inför
lagen. Men snart begynte de mäktiga, de rika, de kloka,
de flitiga förskaffa sig vissa företräden framför andra.
Så uppkommo under katolska tiden Finlands fyra stånd
eller samhällsklasser, som alla hade sina särskilda
företräden eller privilegier.
Det första ståndet var ’prästerna, som redan hade
sådana företräden, när de inkommo i landet med den
katolska kyrkan. En präst betalade ingen skatt och fick
icke dömas av andra än präster. Därnäst begynte rika
och mäktiga män att utgöra ett särskilt stånd, som
kallades adel. En adelsman betalade ingen skatt för sin jord,
allenast han ställde häst och ryttare till konungens
tjänst i krig. Därefter begynte städernas borgare att
förskaffa sig privilegier för sin handel, och sist fingo även
bönderna sina privilegier, på det att de icke skulle
förtryckas av herremännen. Allt detta skedde efter hand
och under många inbördes strider. Prästerskapet och
adeln hade nästan all makt under katolska tiden och
kallades frälsemän, emedan deras jord var frälsad (befriad)
från skatt. Borgare och bönder, som betalade skatt
kallades ofrälse. I nyare tid har adeln allena kallats frälse
och alla andra ofrälse.
En adelsman uppfostrades från barndomen till
krigare. När han blev 7 år gammal, kunde han såsom
små-sven passa upp förnäma herrar och fruar. När han blev
14 år, fick han ett svärd och kunde följa med i krig.
Därefter blev han sven eller väpnare och slutligen riddare,
när han utmärkt sig genom berömliga bragder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
