Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 135. Om Luthers reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reste till påven i Rom för att bedja honom, som ju
kallades kristenhetens fader, återställa den sanna kristna tron.
Påven föraktade denna uppmaning och förbjöd Luther
att tala till folket. Men ju mer Luther förbjöds, desto
frimodigare förkunnade
han det rena Guds
ord, sådant han
funnit det uti bibeln.
Slutligen uppsade han
påven all lydnad,
brände hans brev
och översatte
bibeln från hebreiska,
grekiska och latin till
tyska språket. Kort
förut bade
boktryckerikonsten enligt
Guds skickelse blivit
uppfunnen, och nu
kunde bibeln hastigt
spridas till allt folk.
En stor andlig
väckelse uppstod i
världen. Guds heliga ord
rann åter upp som
en skinande sol i
världens mörka natt och
upplyste alla folk. Många tusende hörde med glad
förundran det nya ordet om Guds nåd i Kristus, som
giver oss saligheten för intet, allenast vi tro. Desto mer
rasade Guds ords fiender, som ville hålla världen i mörker.
Doktor Luther och hans anhängare blevo bittert förföljda,
smädade, bannlysta. Han ställdes inför kejsare, furstar
och biskopar, men tog intet ord tillbaka och svarade dem:
»Här står jag och kan icke annorlunda; Gud hjälpe mig;
amen.» En så frimodig strid för sanningen måste ju
slutligen vinna seger. Gud kallade nu även flere furstar till
sanningens kunskap, och den nya evangeliska läran utbredde
sig alltmera. Denna stora kyrkoförbättring kallas
reformationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
