Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 141. Pontus De la Gardie och hans tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskopen i Åbo Paul Juusten, som skrivit den första finska
biskopskrönikan, dog av sorg över dessa tilldragelser.
Efter honom kom en biskop vid namn Erik Eriksson med
tillnamnet Sorolainen. Han var en lärd och from, men
eftergivande man, som lydde konungens vilja mer än
tillbörligt var för en lutersk biskop. Därför lade konungen
hela den finska kyrkan under hans styrelse, så att Finland
åter var ett enda biskopsstift.
I Ryssland regerade då en tsar eller storfurste vid namn
Ivan IV som för sin grymhet fått tillnamnet »den
förskräcklige». Han hade friat till Katarina Jagellonica och
fått korgen, när hertig Johan av Finland fick ja. Detta
kunde Ivan den förskräcklige icke glömma, och när de
ryska sändebuden i Stockholm blivit plundrade vid
upproret mot konung Erik, utbröt ett nytt krig mellan
Ryssland och Sverge. Ryssarna inföllo i Finland om vintern
1572, medan de finska trupperna försvarade Estland, och
härjade landet gruvligen ända till Helsingfors. Kriget
gick en tid ganska illa för finnarna.
I svenska hären tjänade då en fransman, som ette
Pontus De la Gardie. Han fick år 1580 överbefälet mot
ryssarna, och nu vände sig krigslyckan. De la Gardie
intog det gamla fästet Kexholm vid Vuoksens utlopp i
La-doga, gick över det frusna havet från Viborg till Estland
och intog Narva. Sedan han fördrivit ryssarna från
Estland, intog han största delen av Ingermanland och blev
genom sina bragder vida berömd. Ryssarna fruktade
honom, svenskarna prisade honom, och när de ville säga,
att någon var en karlakarl, sade de: »Det var en Pontus».
Finnarna visste många sägner om Pontus De la Gardie.
Branta berg, gamla befästningar och långa kavelbroar ha
fått namn efter honom. Sju kilometer öster om
Vill-manstrand ser man ännu ett djupt och brett dike, som
varit början till en kanal från Saima, och detta kalla?
»Pontuksen kaivanto», Pontusgrävningen.
En höstafton i november månad år 1585 återvände den
berömda hjälten i båt på Narovafloden i Estland från en
fredsunderhandling med ryssarna. Den gamla båten var
lastad med folk och kanoner; en planka lossnade, båten
sjönk, och 18 personer drunknade. Bland dem var Pon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
