Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 149. Finnarna vid Würzburg - 150. Övergången av Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halvmåne utanför den i berget inhuggna porten.
Konungen lät storma halvmånen, men fåfängt; 300 man stupade,
stormen blev avslagen. Ändock måste man våga det
yttersta, ty åter nalkades Tilly med en ny här att undsätta
slottet.
Tidigt den 7 oktober 1631, medan det ännu var mörkt,
sände konungen österbottningarna och skottarna att än en
gång storma utanverket. Sällan såg man en tapprare
bragd. Dessa djärva krigare klängde i mörkret uppför
den branta klippväggen, genomvadade vallgraven och
klättrade uppför en hög mur, hela tiden utan allt skydd
emot fiendens häftiga eld. Mörkret gynnade dem, många
föllo, men de övriga kommo upp och intogo utanverket.
Dagen därpå skulle slottet stormas, och åter utvaldes
finnarna att gå främst. Men de belägrade ville göra ett
utfall, och då trängde svenska hären in genom porten.
Slottet blev taget efter en hård strid på själva
borggården, och stora skatter blevo de segrandes byte. — Voro
där strid och mödor, så levde soldaten däremellan gott i
det rika landet. Härom skrev på den tiden en svensk
ämbetsman: »Våra finnepojkar, som nu vänja sig i
vinlan-det där uppe, lära ej så snart komma till Savolaks igen.
I de livländska krigen måste de ofta hålla till godo med
vatten och möglat, grovt bröd till ölsoppa; nu gör finnen
kallskål i stormhatten med vin och se ml a.»
150. Övergången av Lech.
När vintern kom, svajade segrande svenska fanor över
större delen av Tyskland. Det var, som om Guds
hämnande ängel hade gått framför dem och ropat till folken
konung Davids ord i den I2:te psalmen. »Emedan de arma
lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp,
säger Herren; jag vill skaffa frälsning åt den, som längtar
därefter.» Städer och fästen öppnade sina portar,
förtryckarna darrade, och de förtryckta hälsade med
glädjetårar sina befriare.
Soldatens vila blev icke lång i vinterkvarteren. Ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
