Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid - 150. Övergången av Lech - 151. Slaget vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trupper i elden. Slutligen grep han en fana och skyndade
i spetsen för sina tappra valloner till stranden, men där
träffades han i benet av en kanonkula och föll sanslös till
marken. När mörkret inbröt drog sig den slagna bajerska
hären tillbaka. Den gamla Tilly dog två veckor därefter
av sina sår.
Efter denna seger utbredde sig svenska hären över hela
Bayern, tog dess huvudstad Miinchen och prisade Gud
med en högtidlig gudstjänst i staden Augsburg, där 100 år
förut den luterska kyrkans första allmänna
trosbekännelse blivit utfärdad.
151. Slaget vid Lutzen.
Hittills hade segern följt de svenska och finska vapnen
i deras ädla kamp för sanning och rätt. Den store Gustav
Adolf stod nu på höjden av sin makt och hade i sinnet att
göra slut på kejsarens välde samt upprätta ett stort rike
till skydd för den evangeliska läran. Men Guds vägar äro
icke människors vägar. Hans utkorade redskap måste
ofta lida och dö för sanningen.
I landet Böhmen levde på den tiden en vida berömd
fältherre vid namn Wallenstein, som blivit avsatt av
kejsaren för sin grymhet, sitt högmod och sin omåttliga
ärelystnad. Till honom vände sig kejsaren i sin nöd, och
Wallenstein värvade snart en fruktansvärd krigshär av
60,000 man, med vilken han ryckte emot den svenske
konungen. Gustav Adolf drog sig tillbaka och uppslog sitt
läger vid staden Ntirnberg. Wallenstein tågade efter och
uppslog sitt läger 1/2 mil från konungens. I nio långa
veckor stodo de båda härarna gentemot varandra på
sommaren 1632, och landet föröddes vida omkring.
Wallenstein kände intet medlidande, men konungen ville göra
slut på eländet och stormade fiendens starka läger.
Uppför branta bergväggar klättrade svenskar och finnar mot
långa rader kanoner; de föllo som örnar i flykten, de
störtades ned med blodiga huvuden. Under dem i dalen
kämpade Stålhandske med sina finska ryttare mot den be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
