Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 179. Fänrik Ståls sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179. Fänrik Ståls sägner.
Finlands skilsmässa från Sverge efterlämnade
smärtsamma hågkomster på båda sidorna om Bottniska viken.
På svenska sidan fanns mycken gammal vänskap för
Finland, och med den förenade sig nederlagets bitterhet,
sorgen över rikets sönderstyckande och fruktan för framtiden
till att göra skilsmässan tung. Långt efter 1809 var hoppet
om Finlands återerövring ännu en kär tanke hos många
svenskar, och de kunde ej tänka sig någon lycka eller
välfärd mer för vårt land, sedan detta förlorat Sverges stöd.
Först i vår tid, när nya släkten uppvuxit med nya tankar,
börja även svenskarna inse, att Finlands frånskiljande
var en historisk nödvändighet allt ifrån den tid, när Sverge
upphörde att behärska Östersjön; att vårt land sedan
var svårt att försvara, samt att dess besittning snarare
inledde Sverge i nya krig än skyddade riket. Allt detta
har efter hand försonat den forna bitterheten och låtit
endast den gamla vänskapen kvarstå. Blandad med
saknad har denna vänskap endast blivit innerligare å
svenskarnas sida. Svensken är gästfri mot alla; men varmare
tryckes ingen hand, än när en finne kommer till Sverge
och hälsas såsom en förlorad, återvunnen vän för sitt
fäderneslands skull.
På finska sidan om havet fanns likaså för mycken
tillgivenhet för det gamla förbundet jämte alltför mycken
ovisshet om det nya, för att ej skilsmässan länge skulle blöda
i många hjärtan. Men här hade denna redan i hundra år
varit förberedd genom landets sönderstyckande och med
fruktan förutsedd såsom en följd av Rysslands växande
makt och Sverges vanmakt. När stunden kom, blev vårt
land så upptaget av den närmaste omsorgen om sin nya
ställning, dess blickar riktades av nödtvång så oavvänt
mot framtiden, att det förflutna med dess minnen
förlorade sin makt över människorna. Snart växte även den
nya, av Porthan grundlagda tanken på ett Finland för sig,
ett finskt folk för sig, genom sig, till allt större klarhet och
verksamhet. Därför, när det gamla släktet med sina
minnen dog bort, kände sig ett yngre släkte mera frigjort från
det förflutna. Nutidens finnar förstodo, att Finland icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
