Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 180. Soldatgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den var
minut;
hans hatt, hans plym, den bruna hyn
och skuggan från hans ögonbryn;
nej, aldrig går det ur min syn,
hur härlig han såg ut.
Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned,
hur han var käck, hur han var stark, hur i var strid han
stred.
Så sad’s han fått medalj också,
det spordes snart, att han fått två;
ack, tänkte jag i hjärtat då,
den som fick vara med!
Och vintern gick, och drivan smalt, och det var lust och
vår;
då kom ett bud: din fader dött; han dog för ädla sår.
Jag tänkte då, jag vet ej vad,
var stundom ängslig, stundom glad;
men mor, hon grät tre dar å rad,
så blev hon lagd på bår.
Min fader slöt på L,appos fält, sin fana närmst invid;
det sägs, det var den första gång, han blekna setts i strid.
På Uttis malm, för Gustavs land,
min farfar dog med svärd i hand;
hans fader föll vid Villmanstrand
ban var från Carols tid.
Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått;
ett härligt liv de levat dock, en härlig död de fått.
Ack, vem vill stappla trög och tung?
Nej, gå i fält helt varm och ung
och dö för ära, land och kung,
se, det är annan lott!
Jag är en fattig gosse jag, som äter andras bröd;
jag har ej huld, jag har ej hem alltse’n min faders död;
men klaga är ej mitt behag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
