Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 183. Åbo brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gamla Åbo, som vid samma tid upphörde att vara
landets huvudstad, blomstrade ännu genom sin handel,
sitt domkapitel och sin akademi. Staden var den största
och bäst bebyggda i Finland med 13,000 invånare, när en
förfärlig brand den 4 september år 1827 tycktes vilja
utplåna Åbo från jordens yta.
Det var en mild höstdag, halvklar himmel, lindrig
nordväst. På slaget 9 om aftonen, när Åbo borgare gingo
till vila, begynte klockorna klämta i domkyrkotornet.
En tjänsteflicka hos slaktaren Hellman vid Aningaisgatan,
på högra sidan om Aura d, hade skirat talg; talgen
tog eld och antände huset. Inom en timme stod hela
Aningaistrakten i lågor. Ån skall skydda oss, tänkte den
bäst byggda och rikaste delen av Åbo, som var på vänstra
sidan om ån. Dit fördes allt bärgat gods, där trodde sig
alla trygga, ingen tänkte på de flygande gnistorna. Och
studenterna, som ofta förut varit de raskaste vid
eldsvådor, funnos icke i staden så tidigt på hösten. Då växte,
vidpass kl. 10, den hittills saktmodiga vinden till vinande
storm och kastade gnistor över ån på taket av professor
Hällströms tvåvåningshus. Det började brinna, det
spred lågorna över mitten av staden, och snart var allt
som ett hav av eld.
Den åldriga domkyrkans fönster glimmade i
eldskenet. Dess tjärade spåntak fattade eld och brann som
näver. Lågorna smögo sig nedåt ända till gravvalven,
virvlade upp genom tornets korsvirke, smälte dess
koppartak, förjagade kajorna ur deras nästen och slogo till
otrolig höjd ut genom torngluggarna. Klockan var då nära
11 på natten. Sedan var ingen släckning mera tänkbar.
Elden var så våldsam, att vattnet i ån uppvärmdes och
fönsterrutorna i långt avlägsna byggnader smulto av
hettan. Bron över Aura brann. Halvbrända papper,
sedlar, dun ifrån sängkläder flögo ända till Sagu, fyra mil
ifrån staden, överallt rådde en obeskrivlig förvirring.
Mången flyttade fem eller sex gånger det lilla, han bärgat,
men elden kom efter och tog för varje gång sin andel av
återstoden. Flere hundra familjer tillbragte en sömnlös
natt på åkerfält utanför tullarna. Först långt inpå
följande dag saktades branden, men fortfor hela veckan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
