Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 186. Kejsar Nikolaj I och kriget mot sjömakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det var icke lätt att på land kapplöpa med den
fientliga flottan, som kunde landa, var den behagade.
Åren 1854 och 1855 hördes kanonernas dån vid alla
våra kuster. Än här, än där, vid Ekenäs, vid Åbo, vid
Fredrikshamn, vid Helsingfors, vid Raumo, vid Nystad,
vid Vasa och andra ställen visade sig fiendens fartyg.
Landbatterier uppfördes, skott växlades, blod flöt. Åland
besattes en tid av fienden. Där var en rysk fästning,
Bo-marsund, ännu ej färdig och uppförd med finska medel
år 1830. Den blev i grund nedskjuten och sprängd av
fransmän, varefter den ryska besättningen jämte några
av Åbo skarpskyttar fördes som krigsfångar till
Frankrike. Svartholms och Hangös forna svenska fästen
sprängdes i luften. Det fredliga Finland, som alldeles ingen
andel hade i Europas statskonst, blev erinrat om att det
delade äran och ansvaret med en europeisk stormakt.
Den 9 augusti år 1855 besköto de engelska och franska
flottorna Sveaborg med bomber, stora, ihåliga järnkulor,
fyllda med krut och inrättade så, att de efter en viss tid
springa sönder. En stor del av fästningens inre blev
förvandlad till grus, men murarna stodo oskadade, och mitt
ibland gruset reste sig Ehrensvärds gravvård, skonad av
alla kulor såsom genom ett under. Dånet var så starkt,
att det hördes 30 mil in i landet, när man lade örat mot
berg. I Helsingfors väntade många stadens förstöring och
flyttade bort sin lösegendom, ty bomberna slogo vinande
ned vid stränderna och gjorde famnsdjupa, vida gropar i
sanden. Men efter 46 timmar upphörde det häftiga
skjutandet, och de fientliga flottorna drogo sig tillbaka
utan att göra staden någon skada.
Oförfärad stod kejsar Nikolaj i spetsen för Ryssland
mot största delen av Europas förenade makt. Men
honom, som ingen fiende kunde bryta, bröt mitt under
striden en starkare makt, den allt besegrande döden.
Kejsaren dog efter få dagars sjukdom den 2 mars 1855 i
Petersburg. Bland de många, som i livet fruktade honom,
funnos även de, som med aktning mindes, att han städse
följde sin övertygelse om det rätta, och som visste, att
även inom härskarens stålklädda bröst ett hjärta
klappat för mildare känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
