Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 189. Nikolaj II Finlands siste storfurste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189. Nikolaj II, Finlands siste storfurste.
Den i november 1894 tillträdde den 26-årige
tronföljaren Nikolaj genom arv efter sin fader Rysslands och
Finlands troner. Han avgav liksom sina förfäder en med
egen hand undertecknad skriftlig försäkran att hålla vårt
lands lagar i helgd och efter dem styra med inhemska mäns
biträde. Det sades då, att kejsaren var en rättrådig och
välvillig man, och man trodde till en början gott om
honom, men de goda förhoppningarna svekos emellertid
snart. Nikolaj var av naturen osjälvständig och rädd;
han lyssnade till de rådgivare, som trodde att Rysslands
framtid och lycka berodde av att allt inom det vida rikets
gränser skulle göras så likformigt och ryskt som möjligt.
Finland hade sina egna lagar, sitt eget mynt-, tull-,
post-, och militärväsen, och där talades av ämbetsmännen
finska och svenska. Detta behagade ej alls Finlands
avundsmän och ovänner i Petersburg, och de övertalade
Nikolaj att småningom vidtaga sådana åtgärder, som skulle
leda till landets förryskning.
Till Finlands generalguvernör utsågs den ryske
generalen Bobrikoff, en verksam och förslagen man, som skröt
med att han i främsta rummet var soldat och därnäst den
enväldige kejsarens ödmjuka tjänare. Han påbjöd, att
ryska språket i stor utsträckning skulle införas i de lärda
skolorna, han avskaffade våra egna frimärken, han
avskedade lagtrogna inhemska ämbetsmän och utsåg till
deras efterträdare ryssar eller rysksinnade, som kröpo och
bockade för den höge herrn.
Då sådana åtgärder måste väcka finska folkets ovilja
och hat, tänkte Bobrikoff och hans landsmän: Kanske
bryter det ut ett uppror i Finland, och det kan bliva
farligt, om landet får behålla sina egna trupper. Skicka till
Petersburg era gammalmodiga gevär, så skall ni få nya och
bättre! hette det. Gevären sändes, men nya kommo ej i
stället, utan befallningen att finska gardesbataljonen i
Helsingfors, dragonregementet i Villmanstrand och de
åtta skarpskyttebataljonerna i länens huvudstäder
genast skulle upplösas, och att de 32 reservkompanierna på
landsbygden ej mera finge inkallas till övningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
