Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 189. Nikolaj II Finlands siste storfurste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lopp. Alla mera framsynta anade det gamla
regeringssystemets och ämbetsmannaväldets undergång. Kejsaren
blev rädd och följde, ehuru motvilligt, rådet att inkalla
en riksdag, en duma, samt att åt denna avstå en del av sin
myndighet i lagstiftnings- och beskattningsfrågor. En
brokigt sammansatt församling av stridande partier
infann sig i rikshuvudstaden, men länge fick ej riksdagen
arbeta, innan den upplöstes, och på samma sätt gick det
med andra och tredje duman. Stora och granna tal höllos
ofta, men endast små förbättringar i rikets inre
förhållanden medhunnos.
Så kom med år 1914 utifrån den stöt, som några år
senare skulle kasta kejsartronen över ända och göra slut på
det gamla Ryssland. Den 1 augusti utbröt i Europa ett
krig, som i ett nu vann den utsträckning, att det
omfattade nästan alla riken i världen. På ena sidan stodo
Tyskland, Österrike-Ungern, Turkiet och Bulgarien: på den
andra sidan England, Frankrike, Ryssland, Belgien, Italien,
Japan och Förenta staterna, förutom ett antal smärre stater.
Det folkrika Ryssland mäktade visserligen uppställa flere
miljonhärar, men de fosterlandsälskande tyskarna, ehuru
färre till antalet, voro bättre utrustade med kanoner,
kulsprutor, maskingevär och flygmaskiner och trängde,
under den tappra fältmarskalken Hindenburgs befäl, undan
ryssarna från hela Polen samt Kurland och Vita Ryssland.
Nikolaj övertog då själv befälet, men vad kunde det ha
för en nytta med sig, att den höge herrn ibland med iltåg
infann sig till parader och utdelade ordnar och
tapper-hetsmedaljer, då de ryska härarna ej förmådde driva den
tappra fienden ur landet? Hunger och dyrtid stegrade
folkets missnöje med kriget. Det fortgick allt sämre år
efter år. Slutligen, den 8 mars 1917. utbröt revolutionen i
Petersburg. Trupperna övergingo på de upproriska
riksdagsmännens och arbetarnas sida, och redan den 15 mars
tvingades tsaren att avsäga sig tronen. Ryssland
förklarades vara en fristat.
Kejsaren och hans familj höllos en längre tid under
bevakning i ett slott nära Petersburg, sändes sedan
fängslad till Sibirien, dit han själv tidigare låtit förvisa så
många oskyldiga undersåtar, flyttades sedan från ort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
