- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
37

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Dagens indelning och den mekaniska tidmätningen - De äldsta uren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MEKANISK TIDMÄTNING. DE ÄLDSTA UREN.

37

hjulur eller saijerverk (av ty. zeiger, visare); de fingo stor spridning i Europa under den
senare medeltiden. Det förnämsta i Norden tillverkades i Vadstena 1406.

Urmekanismen och tröghetslagen. Att den nu skildrade mekanismen kan fungera
som en något så när pålitlig tidmätare beror på det för dynamiken grundläggande
faktum, som genom dessa ur konstaterats: att en bestämd drivande
orsak (i detta fall det fallande lodet), kräver en fullt bestämdtidför
att åstadkomma en fullt bestämd rörelse (i detta fall balansens
vridning från det ena ytterläget till det andra). Eör olika kroppar tager samma
drivande orsak olika lång tid, och kropparna sägas på grund härav ha olika tröghet.

Fig. 15. Medeltida tornar från Dover Castle. Balansen ee äger flyttbara
vikter g för reglering av svängningstiden.

Det dröjde länge, innan begreppet tröghet utvecklades till full klarhet, men
urma-keriet har mer än något varit främjande för denna utveckling, och det bör därför icke
förvåna, att den, som mer än någon klarlade vridningsrörelsens lagar, samtidigt var den
störste uppfinnaren inom urmakeriet: holländaren Christian Huygens (1629—1695).
Vi skola strax närmare sysselsätta oss med hans uppfinning, men först skola vi
klargöra, hur pass långt man kommit i uppfattningen av vridningsrörelsens dynamik genom
de medeltida uren.

För urmakaren är det ett oavvisligt behov att kunna »rucka» ett ur, d. v. s. att
kunna öka eller minska hastigheten i urets gång, så att det »går rätt», d. v. s. i en
bestämd jämn takt följer de astronomiska företeelserna. Detta skulle vid hjuluren
kunna tänkas ske genom ökning eller minskning av lodets vikt, således genom
förändring av den drivande orsaken. Men man uppfann ett mera sinnrikt sätt, man
ändrade balansens tröghet. Till en början fann man att balansens vikt inverkar
på dess tröghet; på tornurens balans surrade man fast tegelstenar för att öka trögheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free