Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Tomrummet ur fysikalisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
MATERIAN.
blev ytterligare förd framåt, därigenom att Pascal började att livligt intressera sig för
densamma. Pascal var icke obekant med Cartesii filosofiska åsikter, vilka vid denna
tidpunkt dessutom publicerats i tryck, och Pascal synes i mer än ett avseende varit andligen
påverkad av Cartesius, då han tog itu med att praktiskt lösa problemet om det
lufttomma rummet.
Pascals första försök gällde att konstatera, att man även med vatten kan utföra
Torri-cellis försök. Med ett 46 fot (franska) långt, i ena änden tillslutet rör grep Pascal sig verket
an; för att lättare se vattnets ställning i det höga glasröret blandade han upp det med
rödvin. Resultatet blev sådant som Torricelli redan förmodat; vattnet sjönk ned till en
höjd, som i nutida mått ungefär motsvarar
10 m, och på denna höjd förblev den övre
vattenytan, även om man lutade på röret.
I rörets övre ände var tomrum eller, som
Pascal i försiktig anslutning till Cartesius
sade, lufttomt rum. Ty absolut tomrum
ansåg Pascal, att det icke kunde vara,
eftersom man kunde se tvärsigenom det;
men däremot menade han, att rummet
innehöll den eter, som förmedlar ljusets
verkningar. Guericke (sid. 243) utförde
sedermera samma försök med hjälp av rör,
vilka han trädde i varandra. Först när
han kommit till översta våningen av det
hus, där försöket utfördes, sjönk vattnet
ned i det översta tillslutna röret. Även
vattenpelarens höjd visade variationer vid
omslag i väderleken, och Guericke insatte
i det torricelliska tomrummet en liten
trägubbe, som för hans häpna medborgare
utpekade väderleken (fig. 172).
Detta försök var ju i och för sig ej så
märkligt och kunde icke bidraga till att
utjämna meningsskiljaktigheterna. Däremot
uppfann Pascal ett annat utomordentligt
sinnrikt experiment, vilket rentav måste
anses avgörande för frågan om hindren för tomrummets uppkomst bero av krafter
verksamma utifrån eller inifrån. Pascal lät förfärdiga ett dubbelrör av den form
fig. 173 utvisar, bestående av en del GIK av samma slag som Torricellis bredvid synliga
rör och en annan till denna ansluten del KHF, som närmast kan uppfattas som ett
torricelliskt rör, vars nedre till en reservoar H omböjda ände mynnar in i det föregående
rörets övre del. Vid K finnes ett hål med propp, genom vilket man kan låta luften
strömma in. Hela denna rörkombination fyllde Pascal med kvicksilver och nedsatte i
lutande ställning i en skål med kvicksilver på samma sätt som Torricelli gjort med sin
anordning, och det visade sig då, att när hålet K hölls väl igentäppt, en del av
kvicksilvret sjönk ned i den nedre rördelen och där intog en höjd G1 av ungefär 3/4 m, medan
en annan del stannade kvar i reservoaren H, ovanför vilken röret HF förblev tomt.
Öppnade man sedan hålet K, så att luften strömmade in, inträffade det märkliga, att
Fig. 172. Guerickes vattenbarometer. Efter
Gue-rickes Experimenta nova Magdebnrgica (1672).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
