Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Dynamik i förhållande till jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. DYNAMIK I FÖRHÅLLANDE TILL JORDEN. 465
Fig. 355. Pendeln och bordet vid
Foucaults pendelförsök.
för ett vetenskapligt auditorium församlat i Panthéon, Paris’ berömda, kupolförsedda
minnestempel.
Foucaults berömda pendelförsök utfördes medelst en pendel, bestående av en
28 kg tung kopparkula, upphängd i en 64 m lång ståltråd, vars andra ända fästats
uppe i kupolen av Panthéon, så att den kunde svänga lika lätt i alla riktningar. Inunder
den med en nedåtvänd spets försedda kulan placerades ett bord med en cirkelrund skiva.
Skivans diameter var 6 m och den var graderad
medelst cirkelskalor (se fig. 355). Kulan fördes åt
sidan av en fin tråd, så att den befann sig ovanför
bordets ytterkant, och genom att tråden avbrändes
fick kulan utan störande sidorörelser en rörelse i
ett vertikalt svängningsplan. Allt under det den
svängde fram och tillbaka — varje enkel sådan
svängning tog 8.2 sek ■— kunde man under dagens
lopp iakttaga att svängningsplanet sakta vred sig.
Två på bordets ytterkant diametralt placerade små
sandbankar, i vilka pendelspetsen markerade sin väg,
tjänade till att göra denna svängningsplanets vridning
tydligt märkbar.
Den hastighet, med vilken svängningsplanet
enligt den newtonska dynamiken kringvrides, är lätt att
uppskatta, om man tänker sig att en godtycklig ort av
jorden i förhållande till fixstjärnorna utför en
sammansatt rotation dels kring lodlinjen och dels kring
en horisontell nord-sydlinje med rotationshastigheter
resp, lika med jordrotationens komposanter i lodled
och i horisontalplanet. Vid bedömandet av
pendel
rörelsen spelar endast den förra in; den jordiske observatören roterar faktiskt kring
lodlinjen i förhållande till fixstjärnorna och därav får pendeln en skenbart motsatt
rotation.
Vid ekvatorn, där jordaxeln är riktad parallell med horisontalplanet, och där således
jordrotationens komposant utefter lodlinjen är noll, skall följaktligen den foucaultska
pendelns svängningsplan stå stilla. Vid polen, där jordaxeln är lodrät, skall
svängningsplanet vrida sig runt med jordens egen vinkelhastighet, d. v. s. ett varv pr stjärndygn.
I en godtycklig ort, vars latitud är känd, erhålles jordrotationens lodräta komposant
genom att multiplicera jordrotationen med sinus för latituden, således i Paris vars
latitud är 48° 50’ genom multiplikation med ungefär 0.75 eller 3/4. Vid Foucaults försök
skulle man således vänta sig att pendeln vrider sig trekvarts varv eller 270° på ett
dygn. I Stockholm, där latituden är 59° 20’ och dess sinus är 0.86, bör svängningsplanet
vrida sig 0.86 • 360° eller i runt tal 310°.
’ Det foucaultska pendelförsöket gav en rätt skaplig överensstämmelse med
förutsägelserna och anföres som ett slående »bevis» för jordens absoluta rotation. Strängt
taget bevisar det ingenting direkt därom, men däremot kan det anses ge ett stöd åt den
newtonska dynamiken, vilken hävdar att rörelsefenomenens lagar få sin enklaste
formulering i det av fixstjärnorna bestämda rumssystemet. Överensstämmelsen har i detta
fall dock icke kunnat drivas till en sådan skärpa, som man på andra områden av
dynamiken lyckats uppnå. Att precisionen vid detta försök ej är så stor beror på att fel synner-
30—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
