Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Vågors registrering. Interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
LJUDET.
en sinuskurva med växande amphtud åt motsatt håll, tills dess amplitud når sitt största
värde, varefter strängen vänder o. s. v. (jämför fig. 452 och 453).
Stående longitudinella vågor. Även i luft och andra gaser kan man påvisa stående
vågors uppkomst; dessa vågor äro då, som vi sett, longitudinella. Deras uppkomst
vid harmonisk våg kan man så gott som ord för ord angiva med vad här ovan anförts
om transversella stående vågor. Flöjten eller pipan är det äldsta exemplet på dylika
longitudinella vågor, men det finns moderna försök som mera påtagligt visa detta.
Sålunda återgiver fig. 448 en av fransmannen Dulong (1824) uppfunnen och av
tyskarna Kundt och Lehmann (1874) förbättrad metod att påvisa de stående vågorna
i en pelare av gas. Uti ett långt glasrör kan man avgränsa en luftpelare av bestämd
längd dels med den väl inpassade, skjutbara korken m och dels med den i ändan av
en lång glasstav sittande korken 6, vilken äger mera lös passning, så att staven lätt
Fig. 449. Detalj av stoftfigurerna i Kundts rör.
kan vibrera. I rörets andra ände sitter väl inpassad den genomborrade korken c,
varigenom röret kan mera fullständigt avspärras, om man vill fylla det med andra
gaser än luft, denna kork tjänar också som fäste för glasstaven ab. Inuti röret finnes
ett torrt pulver, korkspån eller dylikt, och vid försökets början skakas detta ut till
ett jämnt lager i det horisontellt placerade röret. Stryker man glasstavens ytterända
med en fuktad lapp, kan man framkalla en hög, gnisslande ton motsvarande
longitudinella vibrationen i glaset; dessa sätta gaspelaren i vibrationer, och man ser
pulvret i rörelse, livligare på somliga ställen och knappast något alls på andra ställen.
Genom att med hjälp av korken m noga inställa gaspelarens längd kan man få
dessa rörelser synnerligen regelbundna och starka (s. k. resonans, se nedan).
Pulvret ordnar sig så som fig. 449 visar dels i större stillastående hopar och dels i mindre
tvärstreck vilka starkt vibrera. Man får med andra ord en synnerligen klar bild av en
stående longitudinell vågrörelse med noder i de stillastående hoparna och bukar mitt
emellan dem.
Resonans. Det förtjänar att påpekas att när en stående våg genom en periodisk
kraftverkan bildas i ett avgränsat material, vare sig det är en transversell våg i ett
fast elastiskt material, som strängen, eller en longitudinell våg i ett fast, flytande eller
gasformigt material, så kunna noder och bukar icke rent utbildas annat än när
materialet avgränsats, så att de upprepade reflexioner som äga rum vid materialets bägge
ändar alla samverka. Parvis kunna som vi sett fortskridande vågor alltid ge
upphov till stående vågor, men ske reflexionerna fram och tillbaka i samma material,
kunna de olika paren störa varandra, därest icke deras noder och bukar sammanfalla.
För att uppnå en dylik samverkan vid upprepad reflexion måste materialets
geometriska dimensioner och de påtvungna vibrationernas svängningstal vara
lämpligen avpassade efter varandra. Detta ha vi redan framhållit vid de försök som
åter-givits i fig. 446 och fig. 447, och detta skola vi nu närmare klargöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
