Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Temperaturstrålningens spektrala fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
LJUSET.
Fig. 799. Den svarta strålningens
spektrala energifördelning vid olika
temperaturer.
Wiens förskjutningslag. Genom fortsatta termodynamiska betraktelser rörande
egenskaperna hos det med en rörlig kolv försedda strålningsfyllda rummet lyckades
den bayerska fysikern och nobelpristagaren Wilhelm Wien 1893 ytterligare tränga
in i strålningens natur. Wien grep sig an frågan om hur energiens spektrala
fördelning ändras vid kolvens rörelse. Eftersom strålningen återkastas mot denna kolv,
måste kolvens rörelse återverka på vågrörelsen, så att en förskjutning av vågornas sväng
-ningshastighet äger rum (jmfr Dopplers princip sid. 896). Har en mot kolven
infallande stråle svängningstalet n, så kommer detta svängningstal att förstoras, om den
speglande kolven rör sig åt motsatt håll mot vågrörelseriktningen, och förminskas, om
den rör sig åt samma håll som vågrörelsen. För ljusets vidkommande betyder detta,
att varje färg förskjutes åt det violetta eller röda hållet.
Wien genomförde beräkningen av strålningens
energitäthet för olika svängningstal (våglängd)
ävensom den förskjutning av energifördelningen, som följer
med en adiabatisk volymförändring av
strålnings-rummet, och kom därvid till en matematisk formel,
som i hög grad förenklar den matematiska
behandlingen av strålningen. I fig. 799 återgives den
svarta kroppens emissionsförmåga för olika
våglängder och några få temperaturer; mot varje temperatur
svarar en kurva angivande energifördelningen i
spektret vid denna temperatur. Som man av detta ganska
ofullständiga diagram ser, är intensitetens beroende
av våglängd och temperatur ganska invecklat. Tack
vare Wiens förskjutningslag kan sambandet betydligt
förenklas.
Denna Wiens för skjutning slag innebär nämligen
för den svarta strålningens vidkommande en mate-
matisk förenkling av ungefär samma betydelse, som den förenkling man erhållit vid
gasernas allmänna tillståndslag genom att i anslutning till läran om korresponderande
tillstånd införa omräknade värden på temperatur, tryck och volym, s. k. reducerade
värden (se sid. 699). Enligt den av Wien upptäckta lagbundenheten hos den svarta
strålningen kan man lämpligast omräkna en våglängd genom att multiplicera den med
strålningens temperatur, zred = 2 • T, och likaså kan man lämpligast omräkna
emissions-förmågan genom att multiplicera den med femte potensen av dess våglängd,
Æred = E • X5. Gör man detta, visar det sig, att alla kurvorna inbördes ha
korresponderande punkter, så att i dylika punkter i fig. 799 svarar samma reducerade
emissionsförmåga mot ett givet värde på den reducerade våglängden. Detta är i fig. 800 belyst med
siffervärden på så sätt, att de korresponderande punkterna förenats med fina linjer, vid
vilka angivits värdena på Ared och Ereå. Ungefär mitt på var och en av dessa fina
kurvor återfinnes värdet på 2red; kurvorna äro uppritade för följande reducerade
våglängder: 0.15, 0.2 o, 0.2 5, 0.3 o, 0.35, 0.4 0. I övre ändan av var och en av dessa fina
kurvor är angivet värdet på reducerade emissionsförmågan; dock äro dessa värden
multiplicerade med 10-15, så att de således äro resp. 0.085 • 10-15, 0.922 • 10“15,
3.86-10~15, 10.08 • 10-15, 20.07 ■ 1015 och 33.84 • 10~15. Strålningskurvornas högsta
punkter äro markerade med små ringar, och den genom dem dragna fina kurvan är
streckad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
