Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Platina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
’Platina.
Historik. Den första säkra uppgiften om platina återfinnes i en redogörelse
för en vetenskaplig expedition, som år 1735 besökte Sydamerikas västkust, där ordet
platina (diminutivum av »plata», silver) nämnes, tydande på att metallen redan då var
känd för sydamerikanska bergsmän. Författaren berättar, hurusom man brukade finna
denna substans, som ej kunde krossas på städ och ej genom röstning eller andra kända
metoder utvinnas. Platinan ansågs fullständigt värdelös och som en besvärlig
förorening i guldet. År 1741 hemfördes från Colombia ett parti platina, som av engelsmannen
Watton underkastades en vetenskaplig undersökning. Den som först närmare
fastställde platinans egenskaper som ädelmetall var svenske myntdirektören Scheffer,
som i en år 1752 för vetenskapsakademien framlagd avhandling redogjort för sina
undersökningar över platina, som han erhållit ur guldsand från Sydamerika. Han påvisade
dess olöslighet i skedvatten, löslighet i kungsvatten, svårsmälthet och egenskap att legera
sig med arsenik och andra metaller. 1758 påvisade Baumé platinans smältbarhet i en
brännspegels fokus. 1784 framställde man den första platinadegeln genom att forma en
legering av platina och arsenik samt sedan utdriva arseniken genom upphettning, och
1809 framställdes enligt samma metod av en engelsk firma en platinaretort vägande 13
kg för koncentrering av svavelsyra. Ett stort framsteg för platinaindustrin var
uppfinningen av knallgasblästern, varmed större platinamängder kunde smältas. Denna
infördes av Hase 1847.
Den enda fyndorten för platina, innan förekomsterna i Ural år 1819 upptäcktes,
var Colombia. Omkring 1825 lade staten beslag på all platinaindustri i Ryssland och
använde metallen för prägling av mynt under åren 1828—1830. På grund av platinans
obestämda marknadsläge indrogos dessa emellertid 1845, och några år senare frigavs
platinaindustrin. Denna nådde först med införande av platinakärl för
svavelsyrekon-centration något större uppsving, men sedan dess har priset på platina och dess produkter
stigit för varje år.
Platina förekommer liksom guld nästan uteslutande gedigen. De största
fyndigheterna ligga i Ural norr om Jekaterinburg, där metallen förekommer i alluviala
avlagringar i ett 3/4—x/2 m mäktigt lager direkt på berggrunden överlagrat med 1—30
m grus och lera. Den uppträder i regeln som fina korn och blad; undantagsvis har man
funnit stycken på ända till 10 kg i vikt. Ur dessa lager vaskas platinan på härdar,
utgörande långa trärännor i botten försedda med tvärlister. Det erhållna koncentratet
befrias från medföljande guld medelst amalgamering och föres sedan i handeln. Produkten
håller 75—85 % ren platina och 4—5 % andra platinametaller.
Platinan förekommer även tillsammans med nickel i magnetkis. Av dylika
förekomster äro de i Sudbury i Canada (se nickel) de mest bekanta. Här utvinnes platinan
som biprodukt. Dessutom erhålles platina ur vaskfyndigheter i Canada, Förenta staterna,
Sydafrika, Madagaskar, Borneo, Japan m. fl.
Platinans framställning. Ur genom vaskning erhållen platinamalm, platinaskrot
och legeringar kan platinan utvinnas antingen på torra eller på våta vägen.
Framställning på torra vägen sker i den av Sainte-Claire-Deville uppfunna
knallgasugnen, vilken består av en i bränd kalk formad degel med lock av samma material
försett med ett hål för knallgaslågans införande. Deville fann, att man genom nedsmält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
