Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Serieur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
URTEKNIK.
Vi skola nu se hur regleringen verkar på sekund visaren.
Strömmen till magneten E, som slutits genom kontakten B, gör att ankaret dragés
till magneten. Ankaret slutar i en trissa G, som i vila ligger på något avstånd från
reg-leringsmekanismen. Men när ankaret dragés till magneten, flyttar sig trissan till en
hjärtformig kam C fäst på sekund visarens axel. Den pressar mot kammen och tvingar
denna att vrida sig, tills den kan tränga in i fördjupningen S, vilket motsvarar
sekundvisarens inställning på delstrecket 30 enligt den internationella tidsregleringen.
Vare sig sekund visaren är 29 sekunder före eller efter återföres den alltså
automatiskt till delstrecket 30 genom tidssignalen.
I fig. 855 återgivas de båda reläerna. Till höger befinner sig det känsliga reläet, RS
på schemat i fig. 853. Magnetspolen är angiven med 1, ankaret med 2, ankarets fjädrar
med 3, stödplattorna 4, fjäderbalansens axel 5 och hästskomagneten 6.
Kondensato-rerna äro angivna med 7 och motstånden med 8.
Till vänster återfinnes det i fig. 854 schematiskt återgivna retardationsreläet med
sina beteckningar på de olika delarna. Pe är en skyddande ebonitplatta och 9 luftbroms.
Pueumatiska ur. I senare tid har man även börjat begagna komprimerad eller
förtunnad luft för likformigt drivande av ett större antal visarverk. Från år 1865 omtalas,
att Herman Wengel i San Francisco ville förse en skola med pneumatiskt drivna ur,
och år 1873 fick han patent därpå men synes ej hava haft någon framgång därmed.
Fig. 856. Pneumatiskt ur.
Fig. 857. Ur med hydropneumatisk
mekanism.
I stället har ett av V. Popp från Wien utarbetat tryckluftsystem för åtskilliga ändamål,
däribland reglering av ur, i början av 1880-talet kommit till användning i Paris och några
andra städer.
Liksom vid de elektriska uren finns här en centralapparat, men i stället för trådar
har man naturligtvis rörledningar. På centralstationen hoppressas luften genom väldiga
ångmaskiner i stora behållare, varifrån den med vissa mellanrum (vanligen en minut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
